torsdag 17 februari 2011


Jag och Selma

Hej på Er allesammans!

Nu har tiden hunnit springa på och mycket har hänt i mitt snart 10 månader gamla liv! :) Vi har haft fullt upp den sista månaden och Matte har inte tagit sig så mycket tid till datan...

Första löpet och "spökåldern" har anlänt och det med besked. Löpet passerade mig obemärkt förbi (ja förutom att Matte då plötsligt envisades med att sätta på mig en byxa..men jag efter att jag ätit upp den ett antal gånger fick jag till slut slippa den, skönt!). Däremot har jag upptäckt en rad kusliga saker. Att vi som bor på landet och en längre tid nu nästan levt dagarna i ända i beckmörker ska gå ut i mörka skogen på kvällen är inte längre något jag köper. Det susar och knakar och sprakar ibland. Ush vad läskigt! Ibland har jag följt med Matte ut på ängen, men då jag upptäckt att där finns renar med läskiga "bjällror" har jag även tappat lusten för det. Istället för att promenera på sätter jag mig, lägger tassen över kopplet och biter och drar i det för att komma åt andra hållet. Oftast har det blivit lek på gården och fånga lyra i luften bestående av snöbollar. Bland det roligast jag vet!

Sedan några dagar tillbaka ser det mycket konstigt ut i vårt hus. Väggar, tak och golv har rivits upp i badrummet (ja dit har jag iof inte tillträde ändå då det är kissornas toa- och matplats) , det finns liksom inget rum kvar! Morfar och olika män springer in och ut med konstiga maskiner och saker i händerna och jag tycks bara vara ivägen när jag vill vara med och se på med nosen i allt spännande. Kanske är det därför som Matte nu bestämt sig för att vi ska bo hos dem. (Och efter att inte ens ha fått komma in till dom och umgås med hundkompisen Ayjo på en hel månad blev jag så klart överlycklig över att få stanna). Så nu har vi flyttat in i Mattes lilla flickrum...förskräckligt besvärligt att sova i en så trång säng..men Mattes knäveck fungerar som tur är lika så bra!

När Matte jobbar denna vecka har jag fått nytt "hunddagis" och är nu hemma hos Mattes kompisar och mina killkompisar Yelwerton och Nimbus. Oj så mycket bus vi har tillsamans. Fast deras husse är mycket bestämd och jag har hört han och Matte tissla och tassla om olika knep...och allt verkar dessvärre innefatta att de ska utöva dem på mig. Med honom är det minsann stränga regler och jag får inte vara samma lilla prinsessa som med Matte riktigt, tur att hon hämtar hem mig till mormor & morfar varje kväll igen! :) Jag har också hunnit träffa min Springelkompis Selma en del sedan sist. Hon ska alltid bestämma över mig (fast jag tycker att hon borde göra som jag då jag vuxit om henne med hästlängder..fast hon är liten är hon visst lite tantig). Häromdagen blev det bus med Selma i djupsnön.

Jag har också blivit en hejjare på att "bära", som jag alltid gillat. Nu har jag (tråkigt nog) burit Mattes mössa och ficklampa hela vägen hem varsin gång utan att släppa eller tugga sönder dem. (Hur många vantar som offrats efter vägen eller nu ligger nedgrävda i snökarmarna ska vi inte nämna..Matte suckar varje gång).

Det är som alltid full fart i mitt liv. Äntligen har spåren på isen packat sig hårda nog och Ni skulle bara veta hur underbart det är att springa fritt längs milslång is...fast lite bitit var det imorses i -37 grader. Nu tjatar Matte om vårvintern och hur härligt vi ska få det med plusgrader..måtte hon veta vad hon pratar om för just nu kan vi ju knappt vara ute alls.

STOR KRAM t ER!