Älgar & Hästar- stora varelser!

Oj vad tiden rusar på!
En hel månad har plötsligt gått och här har vi varit dåliga på att ta oss tid att uppdatera. Men det betyder å andra sidan att vi tagit oss ännu mer tid att vara tillsammans och ha roligt.

Mycket har vi hunnit med i det underbara septembervädret vi här i Norr har förärats med!
Några gånger har jag fått följa med på Älgjakt (ja inte för att hitta älg utan för att följa med Matte och göra "fikapaus" med älgjägarna ute i skogen) och där kan jag lova att det pågår konstiga saker. Alla människor är tysta och spända, det knakar bland träd och buskar, det luktar av ett konstigt stort djur och alla hundar som far runt i skogen har inte det minsta intresse av varken mig eller andra vovvar. Det är jag inte vad vid! När vi var ute sist fick jag lov att krypa upp i famnen på Husse och morra ordentligt då det började skälla och knaka och "Morbror" tystade ner oss för att älg var på ingång. Matte såg lite nervös ut hon också och erkände sedan att det minsann inte bara var jag som vart lite skraj. Matte vill inte vara med om att se något djur skjutas utan bara njuta av tystnaden och fika. (Husse & morbror håller inte riktigt med henne)

Tyvärr verkar det som att hösttider inneburit att sorken tagit slut och kissorna roar sig nu mest med att ligga och sova. Som tur är har jag fått några nya kompisar istället som kommer hem till oss och ibland åker vi tillsammans med dem till stallet där det också finns mycket märkliga djur "hästar". De stora hästarna tittar jag intresserat på, på lagomt avstånd givetvis. Häromdagen när jag äntligen vågade mig fram och skulle hälsa höll jag nästan på att göra på mig då hästen plötsligt började blåsa med näsan. Ush vad läskigt! När det kommer till de mindre som Matte säger är ponnys tycker jag de mer liknar en stor hund och försöker alltid få dem att leka med mig. Men de tycks inte fatta någonting. Ni må tro att jag blev förvånad när mina kompisars matte först och min Matte sedan klättrade upp på dessa hästar och red omkring. Mycket märkligt allt detta! Men jag har iaf vant mig vid dem och eftersom det också finns hästar hemma på våra ängar behöver jag nu inte vara så nyfiken och ränna runt dem.

Ni har väl förresten inte missat att det snart vankas Valpträff hemma hos min kennel? Oj vad vi ser fram mot det! Dessutom kom i dagarna vår första tidning hem som nyblivna medlemmar i Setterföreningen..och där fick vi ju se Kennelmatte Wanja! Kul!

Vi ses snart igen!

Tillbaka till Norr & Vardagen

Då har semestern tagit slut. Dryga 7 veckor har sprungit iväg och mina två första månader med Matte har gjort detsamma. Häromdagen var det dags att lasta bilen full som sist och bege oss Norrut och hem till oss. Att åka 137 mil är inga som helst problem när jag får åka som en prinsessa med gott om plats, mjuk fäll och kuddar att gossa upp mig på. Lite trängre och mer obekvämt såg det dock ut att vara för Matte & Husse som satt upp hela resan.;)

Som vanligt när man har kul går tiden fort och dagarna rusade förbi när jag fick komma tillbaka till Bästkusten. Först och främst ett STORT TACK TILL MARIE, WANJA OCH HELA MIN STORA KENNELFAMILJ på MIN-MIN LIGHT för ert underbara mottagande och er hjälp med att göra mig fin (Matte var nog i och för sig gladare för det än jag). Att få leka och umgås med Settrar i allmänhet och min "egen" hundfamilj i synnerhet är det bästa jag vet så att få busa med Pancho & Tequila var större än julafton själv!

Dessutom fick jag flera nya hundkompisar som bodde i närheten av Husse. Boxervalpen Abbe och jag blev till slut goda vänner efter att Abbe insett att jag inte var ett dugg farlig. Han klättrade ändå på mig konstant och lekte tuff genom att försöka dominera..jag tänkte dock att detta får man nog bjuda på envis som han var, huvudsaken är ju att jag har en kompis, och så lekte vi vidare. Lite mer spring blev det med Flat Coated Retrivern Killen samt två Irländska fröknar uppe i skogen. En exakt jämnårig kompis fick jag i Sickan, en Irish Softcoated wheatern terrier, henne mötte jag flera gånger och fast hon också precis som Abbe ville vara chef så lekte vi umärkt. Ni må tro att jag var snabbt framme när Matte tog fram kopplet, varenda promenad vi gjorde innebar ju spring och lek med kompisar! :)

Tyvärr fick jag också erfarenheten av att alla inte är så snälla som de först verkar. På samma gård som Husse bor finns också en Jack Russel (Matte kallar honom Korven..jag tror inte att hon tycker han är så värst fin). Vi har fått hälsa på varandra förut och skulle så göra den här gången också, efter att Matte först försäkrat sig om att han är snäll. Men när jag nu den här gången närmade mig honom så blev han rasande arg och försökte bita mig. Jag drog så klart rumpan till mig och sprang gråtande och gömde mig snabbt som ögat. Matte blängde surt på Korven och hans ägare som inget sade. Men Matte sade desto mer; hon talade minsann om för henne att en normal hund aldrig angriper en valp. Nu aktar jag mig för allt som er ut som en Korv kan jag lova. Så med detta vill jag varna alla er andra som eventuellt också älskar alla kompisar; Lek Aldrig med någon innan er Matte/Husse försäkrat sig om att den kompisen verkligen ÄR SNÄLL. Lyckligtvis har jag träffat andra småhundar som varit snällare men än så länge känner jag mig dock ganska skeptiskt till alla sådana sorter.

Några turer till havet hann vi med som ni redan fått se på bild, flera nya upptäcksfärder i skogen och dessutom något så märkligt som en Surströmmingskiva. Kan ni tänka er att maten alla satte i sig på detta kalas luktade så äckligt att inte ens jag tiggde eller försökte knycka något från bordet? Aldrig har jag känt en sådan konstig lukt! Det fanns dock gott om både barn och vuxna som lekte med mig så jag trivdes ändå som fisken i vattnet.

Tiden gick som sagt rusandes fort och tyvärr blev vi tvungna att lämna alla vänner då Mattes jobb väntade. Här hemma har hösten kommit fast vi idag har soligt och varmt. Dagen till ära är det premiär för Älgjakt. Vår vackra och annars så tysta morgonpromenad kantades därför idag av dova skott från skogen (men se det bekommer inte mig!) samtidigt som många av grannarna efter vår lilla byväg redan åkt hemmifrån klockan 06.00 när vi gick ut.

Nu är det dags för min förmiddagslur. Nästa gång berättar jag om nya upptäckter vi gjort!
KRAM till Er.