Älgar & Hästar- stora varelser!

Oj vad tiden rusar på!
En hel månad har plötsligt gått och här har vi varit dåliga på att ta oss tid att uppdatera. Men det betyder å andra sidan att vi tagit oss ännu mer tid att vara tillsammans och ha roligt.

Mycket har vi hunnit med i det underbara septembervädret vi här i Norr har förärats med!
Några gånger har jag fått följa med på Älgjakt (ja inte för att hitta älg utan för att följa med Matte och göra "fikapaus" med älgjägarna ute i skogen) och där kan jag lova att det pågår konstiga saker. Alla människor är tysta och spända, det knakar bland träd och buskar, det luktar av ett konstigt stort djur och alla hundar som far runt i skogen har inte det minsta intresse av varken mig eller andra vovvar. Det är jag inte vad vid! När vi var ute sist fick jag lov att krypa upp i famnen på Husse och morra ordentligt då det började skälla och knaka och "Morbror" tystade ner oss för att älg var på ingång. Matte såg lite nervös ut hon också och erkände sedan att det minsann inte bara var jag som vart lite skraj. Matte vill inte vara med om att se något djur skjutas utan bara njuta av tystnaden och fika. (Husse & morbror håller inte riktigt med henne)

Tyvärr verkar det som att hösttider inneburit att sorken tagit slut och kissorna roar sig nu mest med att ligga och sova. Som tur är har jag fått några nya kompisar istället som kommer hem till oss och ibland åker vi tillsammans med dem till stallet där det också finns mycket märkliga djur "hästar". De stora hästarna tittar jag intresserat på, på lagomt avstånd givetvis. Häromdagen när jag äntligen vågade mig fram och skulle hälsa höll jag nästan på att göra på mig då hästen plötsligt började blåsa med näsan. Ush vad läskigt! När det kommer till de mindre som Matte säger är ponnys tycker jag de mer liknar en stor hund och försöker alltid få dem att leka med mig. Men de tycks inte fatta någonting. Ni må tro att jag blev förvånad när mina kompisars matte först och min Matte sedan klättrade upp på dessa hästar och red omkring. Mycket märkligt allt detta! Men jag har iaf vant mig vid dem och eftersom det också finns hästar hemma på våra ängar behöver jag nu inte vara så nyfiken och ränna runt dem.

Ni har väl förresten inte missat att det snart vankas Valpträff hemma hos min kennel? Oj vad vi ser fram mot det! Dessutom kom i dagarna vår första tidning hem som nyblivna medlemmar i Setterföreningen..och där fick vi ju se Kennelmatte Wanja! Kul!

Vi ses snart igen!