Kallt om tassarna!

Vintern är här!

Här om dagen lade sig det första ordentliga vita vintertäcket över marken och idag hade vi den stora (o)lyckan att vakna upp till -19 grader. Att få busa runt i snön och köra ner nosen och snosa efter spännande dofter är riktigt kul, fullt lika roligt är det inte att efter en långpromenad ha tassarna fulla av klimpar..då lägger jag mig platt och gnager och gnager kring trampdynorna. Imorses var det så isande kyligt att jag istället satte mig och försökte låta bli att ha någon tass alls i marken. Men efter några minuter var det som glömt och jag promenerade sedan vidare en hel timma. :)

TACK söta Ni för alla kommentarer! Det är så roligt att läsa era rader. Tyvärr kunde vi inte åka ner till Valpträffen som vi så gärna önskade då hela Norrlandskusten (en sträcka på nästan 100 mil) hotades av ishalka och snöstorm just dessa dagar. Istället har vi fått kika på bilderna som kennelmatte lagt upp! Det är så roligt att få en glimt av fler syskon, och fortfarande önskar vi att fler hittar hit och lämnar en kommentar!

En fråga om hur det går med mina "kompisar" kissorna kom upp under förra inlägget. För mig har det gått förträffligt bra som älskar mina kattkompisar, katterna själva hade nog tyvärr önskat att jag aldrig satte min fot här påstår Matte...;)

När jag först anlände till mitt nya hem fick jag inte ränna runt som jag ville. Matte avgränsade mig till köket och enbart köket. Katterna fick vandra som de ville. Då vi bor i hus med två våningsplan hade Matte flyttat katternas toalett till övervåning då hon visste att de inte var så överdrivet förtjusta i vovvar och lätt skulle kunna hålla sig så länge att de till slut gjorde på sig av rädsla för att gå ner till mig. Kattmaten fick stå kvar i köket hos oss. Mycket riktigt kom de inte ner och visade sig på 2 dygn nästan, så fort de började komma ner i trappan och kika, närma sig grinden och nosa och så småningom också komma in i köket flyttade Matte ner deras toalett (som de måste passera köket för att komma till) igen för att de inte skulle "flytta upp". Jag kom ju till mitt hem på sommaren och katterna passade då på att vara ute långa stunder. Matte påstår att de alltid sov med henne i vår säng innan jag kom hit men det gör de aldrig längre utan kommer bara upp och nosar på mig då och då. Jösse är min bästa kompis, som aldrig blir arg. På honom får jag skälla och dra i svansen när inte Matte ser det. Det går också bra att puffa på honom. Zanzi däremot viftar med sina sylvassa klor och "kuttrar" argsint så fort jag närmar mig. Så honom är det bäst att passa sig för! Helst skulle Matte vilja att vi kunde sällskapa bättre med varandra men katterna vägrar ju förstå min lek. Viss risk finns för att katterna också försöker flytta hemifrån. Så en bra idé kan vara att tala om för eventuella grannar att de inte ska mata eller släppa in katterna om de kommer och stryker sig ömsint. Zanzi vandrade nämligen demonstrativt iväg i somras och provade flytta in hos närmsta granne och Matte fick då skyndsamt ila dit och tala om förhållningsreglerna. Summa summarum; skulle Matte frågat mina kattkompisar innan, hade jag nog inte fått flytta hit. Men med tiden så lär vi oss alla att åtminstone acceptera varandra (hoppas matte på iaf).

Idag har vi tagit en lång vintertur på ängarna jag visade på bild nedan. Och jag har visat prov på mina spårtalanger, i 15 min löpte jag runt och spårade vad som skulle visa sig vara både hare och rådjur. Jag sniffade så högt med nosen i backen att Matte fick sig ett gott skratt. Särskillt när jag försvann bland snötäckta tuvor och kom fram igen som en snögumma! :) Jag älskar att jobba och få använda huvudet och såvida det inte händer lite aktiviteter på eller efter promenaden är jag sällan nöjd av att "bara" gå. Aktiveringsbollen är ett säkert köptips som jag använder flitigt inomhus! Ute tränar vi mest lydnad men också att spåra och söka med ganska enkla övningar.

Nu vankas det våfflor hos Mormor & Morfar, det är säkert något gott och Morfar låter mig Alltid smaka till Mattes stora förtret! :)