Mörkerrädsla och Viljekamp

Hejsan på Er!

Äntligen har Mormor & Morfar kommit hem från Semestern och vi får återigen sova länge varje morgon. Det bästa som finns är att ligga sked med Matte i sängen och snosa åtminstone till klockan 10. Då brukar jag rulla mig på mage för att bli kliad och bita lite i Mattes tår om hon inte vaknar. Idag kom som sagt Mormor & Morfar äntligen och hälsade på igen. Och jag som nu börjat vänja mig vid att åka Combi (dock inte i Mattes nya för den kommer först hem under veckan) hade turen att få följa med dem på en biltur. Jag skyndade mig nämligen ut till bilen så fort Morfar tog på sig skorna och satte mig att vänta vid bakluckan. Och så fick jag en åktur och kom hem till deras skafferi där det alltid finns något gott!

Matte kallar mig för sin lilla filosof och jag måste erkänna att jag trivs som bäst när jag får sitta eller ligga på trappen och titta på saker som passerar och funderar. Matte var ju övertygad om att hon inte skulle kunna ha mig lös på gården till en början men jag har minsann överbevisat henne. Än så länge (i alla fall) tittar jag bara på allt som passerar..ja..förutom en och annan Sädesärla som jag jagat bort från gården.

Desto värre blir det på natten...för ni förstår att nu har det blivit mörkt på nätterna även hos oss igen. Och det tycker jag är fasligt otäckt. När Matte öppnar ytterdörren för "kvällstoan" så går jag inte ens ner för trappen om hon inte följer med. Då tittar jag mig oroat omkring, ibland reser jag ragg och så går jag in och kissar på köksgolvet..och skyndar mig sedan i säng. Om Matte följer med ut på gräsmattan går det dock bra. Igårkväll när vi stod mitt på gården i mörkret hörde vi ett rysligt ylande runt kröken i skogen. Jag såg visst ut som att jag var skjuten ur en kanon med den farten jag fick upp på trappen bland lamporna igen. Och Matte tyckte faktiskt också att det var lite läskigt. Men hon säger att det bara är för mig att vänja sig. Jag är ju faktiskt Norrlänning nu och här uppe är det vi som lånar gräsmatta av De Vilda och inte tvärtom. Månne vad de är för läskiga typer där ute tänker jaq...Sen några dagar har vi ändrat promenadrutt och övergett den mysigaste stigen i skogen, våra grannar har nämligen sett Björn där säger Matte.

Jag är trygg i fast i våra rutiner och vet precis vid vilket klockslag det är dags för vad. Som att ställa sig med tassarna på trappen upp till övervåningens första steg. Vid åtta vill Matte se på TV om vi inte åker bort eller har gäster. Jag vet också när det är dags att åka bil. Vad som väntar om ett skrammlande plåtljud i köket låter där Matte förvarar hundgodiset, när det är dags att gå till stora sängen eller min egen säng. Mattes kompisar tycker nog att hon är tråkig ibland när hon inte längre följer med ut på ställen men hon säger att hon vill ha mig med. Vi sitter ju lixom ihop vi två nu. Tur för mig fast jag har redan visat att jag kan vara ensammen hemma då och då en timma och jag åker gärna också bort till en barnvakt om det är nödvändigt.

Den senaste tiden har vi mätt våra viljor ordentligt. Matte har visat att hon bestämmer mer än en gång när jag aldrig ger upp med att bita i hennes kläder eller ännu bättre om det finns något litet barn jag kan slita i. Jag har en vilja av stål, vilket Matte också har, och att hon kan bli arg på mig har jag fått märka rejält. När hon välter mig har jag inte en chans fast jag skriker och gormar bra länge (har jag tur är Morfar i närheten och då tycker han alltid synd om mig och pjoskar med mig..). Vi har gjort mycket kontaktövningar både ute när jag är lös, i koppel, utan koppel men brevid Matte och inne i köket när jag alltid tror att jag får vad jag vill när jag vill. Matte sätter då saker i sin hand och håller framför mig och om jag då försöker ta saken stänger hon den. När jag sedan sitter snällt utan att försöka ta saken i den öppna handen och söker ögonkontakt med henne så får jag en belöning. Detta gör vi om och om i korta sessioner. Inte för länge åt gången då jag ju är liten.

Bland det mest spännande vi gjort denna veckan var att hälsa på Mattes kompis och frisör på hennes salong. Jag fick vara med och umgås med alla kunder. Matte hon satte sig i en stol och så klippten kompisen av allt hår (nästan). Ni må tro att det var konstigt när Matte låg på golvet och jag kunde bära runt henne. Jag nosade och nosade och nosade och bar på hennes längder. Tills den där kompisen slängde bort allt. Det var en konstig händelse kan jag lova.

Som vanligt, jag har så mycket att berätta om. Men nu är det dags för att tukta dammsugaren igen. Imorgon kommer nämligen släktens andra Irländare på besök, tyvärr har han inte 4 ben men han bor fortfarande på den gröna ön och är gift med Mattes kusin. Det ska bli spännande och som vanligt såååå roligt med besök!

KRAM!