Jul!

Så lackar det mot jul och kommande vecka är väl som vanligt årets mest hektiska.

Vi återkommer med bättre uppdateringar när vi får långledigt under julhelgen och Matte slutar ränna runt hela huset med dammtrasa, julpynt och konstiga träd som nu ska vistas inomhus (återstår att se om jag lyckas roa mig med den där granen, bocken han har redan blivit av med sin bakdel ;)

Tills dess vill vi passa på att önska Er Alla;

EN RIKTIGT GOD JUL
&
ETT GOTT NYTT ÅR!
..och några särskilda julkramar vill vi skicka till mamma Samba, hela min flock hemma på kennel Min-Min Light och mina kennelmattar Marie & Wanja m familj.

Vi firar jul hemma hos mormor & morfar (fast morfar säger ibland barskt att jag ska få stanna hemma då han oroar sig för att inte få ha julskinkan ifred..jag är aldrig så snabb som när det kommer till att tjuva nämligen) och det ryktas om att det ska komma en konstig man med vitt skägg som ska ha paket till och med till mig. Jag som älskar att riva sönder saker älskar att öppna paket. Så min & Mattes första jul står för dörren och det är så spännande (Matte tycker nog mest att det är jobbigt då jag ska leka med alla nya "pynt" som sätts fram).

Året 2010 går till historien som året då Matte trotsade alla "experter" och Äntligen blev med Irl. Setter!

Och det skulle visa sig bli det bästa hon gjort- För hon fick ju mig, sin egna lilla prinsessa!

Vargavinter!

Vi har nu så kallt att både tassar och tår efter några minuter utomhus drar ihop sig och aktar sig för att "nudda mark" igen! Termometern har i några dagar visat på -25 grader!!!!

Det är vackert vackert vintervitt i det låga solskenet dagtid och norrskenet sprakar magiskt, påstår Matte iaf, under kvällsturerna, men såååå kallt när vi ska vara ute och aktivera oss!

Matte har tom erkännt att hennes envishet att inte flytta söderut kanske straffar henne snabbare än kvickt..tom hon tycks ha glömt hur våldsamt kall större delen av vintern är här.

Vår granne har ett gäng Göteborskor på besök då grannen precis som Matte är hemflyttad från GBG och nu vill visa våra marker för stadsborna, och de ser ut att frysa nå så in i norden när de går ut ;)

Igårkväll fick Matte nog och bestämde sig för att vi får aktivera oss inomhus istället..och det går precis lika bra det, bortsett från störningsmomenten som kan vara bra att träna med. Men i -25 slutar man till slut att bry sig om det och fokuserar på att kunna ha lite kul! Så i köket och hallen tränade vi först det vanliga "enkla" övningarna som sitt, sitt och tass, ligg, stå, och snurra runt på rygg (fast det går inte så bra än). Vi övade att stanna i både sittande och liggande position och att också stanna kvar fast Matte försvinner bakom kröken i hallen. Matte stannade borta längre och längre stunder ju längre jag låg kvar och sedan fick jag gott om godis! Vi tränade kontaktövningar genom att jag får godis slängt framför mig men inte får röra förän jag söker ögonkontakt med Matte, jag fick också gå slalom mellan Mattes ben i alla möjliga konstiga varianter. En annan rolig kontaktövning är att jag får stitta och stanna. Sen tar Matte med sig två tomma glassbyttor och går en bit bort. De vänder hon upp och ner och under den ena gömmer hon några godisbitar, utan att jag ser under vilken förstås! När jag söker ögonkontakt med henne och suttit kvar fint hela tiden så säger hon varsågod och pekar på en av byttorna (den med godis i) och då följer jag hennes anvisning, ja för säkerthetsskull undersöker jag även den andra också efteråt. Denna övning brukar vi variera på olika sätt!

Vår utomhusövning att slänga godis en bit bort som jag får söka går också riktigt bra inomhus, även om jag givetvis hittar godiset mycket snabbare så här, inte mig emot! :)

Efter allt bus tog vi iaf på oss alla tjocka kläder och tog en 20 minuters tur på ängen där jag får springa fritt. Sen jag var där sist hade en hel del rådjur passerat så 20 min av konstant fart kors och tvärs över ängarna i spåren tog min sista energi! Och det var faktiskt riktigt skönt att få gå in i värmen igen och slumra i soffan istället för att vara ute och frysa om tassarna länge.

Dessutom, värt att fira (fast det håller jag inte riktigt med om) är att vi numera både kan klippa tassar o klor utan att jag skriker o ylar. Jag kan nästan helt ligga stilla och koppla av!!! :))

KRAM på ER alla!

Kallt om tassarna!

Vintern är här!

Här om dagen lade sig det första ordentliga vita vintertäcket över marken och idag hade vi den stora (o)lyckan att vakna upp till -19 grader. Att få busa runt i snön och köra ner nosen och snosa efter spännande dofter är riktigt kul, fullt lika roligt är det inte att efter en långpromenad ha tassarna fulla av klimpar..då lägger jag mig platt och gnager och gnager kring trampdynorna. Imorses var det så isande kyligt att jag istället satte mig och försökte låta bli att ha någon tass alls i marken. Men efter några minuter var det som glömt och jag promenerade sedan vidare en hel timma. :)

TACK söta Ni för alla kommentarer! Det är så roligt att läsa era rader. Tyvärr kunde vi inte åka ner till Valpträffen som vi så gärna önskade då hela Norrlandskusten (en sträcka på nästan 100 mil) hotades av ishalka och snöstorm just dessa dagar. Istället har vi fått kika på bilderna som kennelmatte lagt upp! Det är så roligt att få en glimt av fler syskon, och fortfarande önskar vi att fler hittar hit och lämnar en kommentar!

En fråga om hur det går med mina "kompisar" kissorna kom upp under förra inlägget. För mig har det gått förträffligt bra som älskar mina kattkompisar, katterna själva hade nog tyvärr önskat att jag aldrig satte min fot här påstår Matte...;)

När jag först anlände till mitt nya hem fick jag inte ränna runt som jag ville. Matte avgränsade mig till köket och enbart köket. Katterna fick vandra som de ville. Då vi bor i hus med två våningsplan hade Matte flyttat katternas toalett till övervåning då hon visste att de inte var så överdrivet förtjusta i vovvar och lätt skulle kunna hålla sig så länge att de till slut gjorde på sig av rädsla för att gå ner till mig. Kattmaten fick stå kvar i köket hos oss. Mycket riktigt kom de inte ner och visade sig på 2 dygn nästan, så fort de började komma ner i trappan och kika, närma sig grinden och nosa och så småningom också komma in i köket flyttade Matte ner deras toalett (som de måste passera köket för att komma till) igen för att de inte skulle "flytta upp". Jag kom ju till mitt hem på sommaren och katterna passade då på att vara ute långa stunder. Matte påstår att de alltid sov med henne i vår säng innan jag kom hit men det gör de aldrig längre utan kommer bara upp och nosar på mig då och då. Jösse är min bästa kompis, som aldrig blir arg. På honom får jag skälla och dra i svansen när inte Matte ser det. Det går också bra att puffa på honom. Zanzi däremot viftar med sina sylvassa klor och "kuttrar" argsint så fort jag närmar mig. Så honom är det bäst att passa sig för! Helst skulle Matte vilja att vi kunde sällskapa bättre med varandra men katterna vägrar ju förstå min lek. Viss risk finns för att katterna också försöker flytta hemifrån. Så en bra idé kan vara att tala om för eventuella grannar att de inte ska mata eller släppa in katterna om de kommer och stryker sig ömsint. Zanzi vandrade nämligen demonstrativt iväg i somras och provade flytta in hos närmsta granne och Matte fick då skyndsamt ila dit och tala om förhållningsreglerna. Summa summarum; skulle Matte frågat mina kattkompisar innan, hade jag nog inte fått flytta hit. Men med tiden så lär vi oss alla att åtminstone acceptera varandra (hoppas matte på iaf).

Idag har vi tagit en lång vintertur på ängarna jag visade på bild nedan. Och jag har visat prov på mina spårtalanger, i 15 min löpte jag runt och spårade vad som skulle visa sig vara både hare och rådjur. Jag sniffade så högt med nosen i backen att Matte fick sig ett gott skratt. Särskillt när jag försvann bland snötäckta tuvor och kom fram igen som en snögumma! :) Jag älskar att jobba och få använda huvudet och såvida det inte händer lite aktiviteter på eller efter promenaden är jag sällan nöjd av att "bara" gå. Aktiveringsbollen är ett säkert köptips som jag använder flitigt inomhus! Ute tränar vi mest lydnad men också att spåra och söka med ganska enkla övningar.

Nu vankas det våfflor hos Mormor & Morfar, det är säkert något gott och Morfar låter mig Alltid smaka till Mattes stora förtret! :)

Höst hos oss

Idag har vi en strålande vacker höstdag i Norr. Lite rester av snön som kom tidigare i veckan täcker gräsmattan och några isfläckar finns att finna här och var. Då Matte pratade med kennelmatte Wanja häromdagen slog det mig att ingen nästan vet hur vi bor och hur det ser ut i mina strövmarker. Så tänkte därför börja med att bjuda på några Överkalixbilder så ni får en hint om var och hur vi bor! :) Här ovan kan ni se var vi är placerade. Jag har flyttat ganska exakt 136 mil från min kennel närmsta väg! (Tänk er att jag redan rest den några gånger och sovit snällt hela vägen medans Matte kört bil)

Här syns en del av vårt lilla samhälle Bränna omgärdat av vatten från utsiktsplatsen Brännaberget. Vi bor inte i "centrum" utan 5 km nordöst om Bränna längs Kalixälven. Bild på vårt hem finns i ett tidigare inlägg här på bloggen. Överkalix ligger omgärdat av vatten och berg i en älvdal. Eftersom vi bor på landet och jag nästan alltid springer lös har det på sista tiden blivit fler promenader här inne. För att jag ska vänja mig att gå fint fast vi möter människor, bilar och andra hundar som jag så gärna vill hälsa på. Tonåren börjar göra sig rejält påminda och det är ju såååå roligt att hitta på bus (fattar inte varför jag inte kommit på allt detta innan) och jag kan både slita i kopplet, hoppa och klättra på folk vi möter, tugga sönder Mattes mobil, tv:ns fjärrkontroll, riva sönder posten mm mm. Två smitningar har jag också gjort och sett till att tillfället var så noga valt att Matte dessutom inte kunde vända ryggen till och gå utan blev tvungen att komma efter mig.

Så här ser det ut på våra promenadängar. Foto: Katarina Nilsson

Då Mattes plan om valpkurs gått i stöpet då här inte anordnas någon på hela hösten (skamligt tycker vi) så får vi träna på för oss själva. Att sitta och ligga och stanna i väntan på Mattes inkallning med pipan går riktigt bra (för det mesta). Ordet sök sitter perfekt och med Kennelmatte Wanjas hjälp har vi hittat en rolig övning att göra på gården eller i skogen. Då trampar Matte upp en kvadrat med spår i kors och tvärs och gömmer sedan en godishög där i. Det går också bra att slänga ut godis (som i ett godisregn) framför oss för att jag ska söka. Och söka gör jag, grundligt! Hämta går också väldigt bra. Jag älskar att hämta allt! Men mest pinnar. Jag har dock kommit på att det är bäst att släppa dem en bit bort från Matte för att sedan gå fram till henne för att få berömm. Men ibland kan jag släppa pinnen i handen också. Oj vad det är roligt att få arbeta!

Lika skönt är det att få snarka sött nära Matte. Jag är en riktig Mattegris och följer henne var hon än går. Sover duktigt i korgen gör jag på dagarna och när jag är ensammen men på natten då finns det inget bättre än att ligga sked med Matte. Matte som är förkyld och har en envis hosta brukar försöka dra sig undan, hon påstår att det blir så varmt när jag ligger så nära (det är väl ändå det som är poängen tänker jag). Men då flyttar jag snabbt efter! Och håller hon sig ändå inte kvar lägger jag nosen på hennes hals och tassen över bröstet! Då hålls hon kvar hela natten!

Kika in på min Kennel Min-Min Lights hemsida och titta på mitt och mina syskons fina album Wanja har fixat sen sist!

Katarina som fotograferade mig i somras då jag bara var 2 månader gammal har ställt ut bilder på mig på sin senaste utställning, det är jag ganska mallig för! ;)

Kram till Er!

Älgar & Hästar- stora varelser!

Oj vad tiden rusar på!
En hel månad har plötsligt gått och här har vi varit dåliga på att ta oss tid att uppdatera. Men det betyder å andra sidan att vi tagit oss ännu mer tid att vara tillsammans och ha roligt.

Mycket har vi hunnit med i det underbara septembervädret vi här i Norr har förärats med!
Några gånger har jag fått följa med på Älgjakt (ja inte för att hitta älg utan för att följa med Matte och göra "fikapaus" med älgjägarna ute i skogen) och där kan jag lova att det pågår konstiga saker. Alla människor är tysta och spända, det knakar bland träd och buskar, det luktar av ett konstigt stort djur och alla hundar som far runt i skogen har inte det minsta intresse av varken mig eller andra vovvar. Det är jag inte vad vid! När vi var ute sist fick jag lov att krypa upp i famnen på Husse och morra ordentligt då det började skälla och knaka och "Morbror" tystade ner oss för att älg var på ingång. Matte såg lite nervös ut hon också och erkände sedan att det minsann inte bara var jag som vart lite skraj. Matte vill inte vara med om att se något djur skjutas utan bara njuta av tystnaden och fika. (Husse & morbror håller inte riktigt med henne)

Tyvärr verkar det som att hösttider inneburit att sorken tagit slut och kissorna roar sig nu mest med att ligga och sova. Som tur är har jag fått några nya kompisar istället som kommer hem till oss och ibland åker vi tillsammans med dem till stallet där det också finns mycket märkliga djur "hästar". De stora hästarna tittar jag intresserat på, på lagomt avstånd givetvis. Häromdagen när jag äntligen vågade mig fram och skulle hälsa höll jag nästan på att göra på mig då hästen plötsligt började blåsa med näsan. Ush vad läskigt! När det kommer till de mindre som Matte säger är ponnys tycker jag de mer liknar en stor hund och försöker alltid få dem att leka med mig. Men de tycks inte fatta någonting. Ni må tro att jag blev förvånad när mina kompisars matte först och min Matte sedan klättrade upp på dessa hästar och red omkring. Mycket märkligt allt detta! Men jag har iaf vant mig vid dem och eftersom det också finns hästar hemma på våra ängar behöver jag nu inte vara så nyfiken och ränna runt dem.

Ni har väl förresten inte missat att det snart vankas Valpträff hemma hos min kennel? Oj vad vi ser fram mot det! Dessutom kom i dagarna vår första tidning hem som nyblivna medlemmar i Setterföreningen..och där fick vi ju se Kennelmatte Wanja! Kul!

Vi ses snart igen!

Tillbaka till Norr & Vardagen

Då har semestern tagit slut. Dryga 7 veckor har sprungit iväg och mina två första månader med Matte har gjort detsamma. Häromdagen var det dags att lasta bilen full som sist och bege oss Norrut och hem till oss. Att åka 137 mil är inga som helst problem när jag får åka som en prinsessa med gott om plats, mjuk fäll och kuddar att gossa upp mig på. Lite trängre och mer obekvämt såg det dock ut att vara för Matte & Husse som satt upp hela resan.;)

Som vanligt när man har kul går tiden fort och dagarna rusade förbi när jag fick komma tillbaka till Bästkusten. Först och främst ett STORT TACK TILL MARIE, WANJA OCH HELA MIN STORA KENNELFAMILJ på MIN-MIN LIGHT för ert underbara mottagande och er hjälp med att göra mig fin (Matte var nog i och för sig gladare för det än jag). Att få leka och umgås med Settrar i allmänhet och min "egen" hundfamilj i synnerhet är det bästa jag vet så att få busa med Pancho & Tequila var större än julafton själv!

Dessutom fick jag flera nya hundkompisar som bodde i närheten av Husse. Boxervalpen Abbe och jag blev till slut goda vänner efter att Abbe insett att jag inte var ett dugg farlig. Han klättrade ändå på mig konstant och lekte tuff genom att försöka dominera..jag tänkte dock att detta får man nog bjuda på envis som han var, huvudsaken är ju att jag har en kompis, och så lekte vi vidare. Lite mer spring blev det med Flat Coated Retrivern Killen samt två Irländska fröknar uppe i skogen. En exakt jämnårig kompis fick jag i Sickan, en Irish Softcoated wheatern terrier, henne mötte jag flera gånger och fast hon också precis som Abbe ville vara chef så lekte vi umärkt. Ni må tro att jag var snabbt framme när Matte tog fram kopplet, varenda promenad vi gjorde innebar ju spring och lek med kompisar! :)

Tyvärr fick jag också erfarenheten av att alla inte är så snälla som de först verkar. På samma gård som Husse bor finns också en Jack Russel (Matte kallar honom Korven..jag tror inte att hon tycker han är så värst fin). Vi har fått hälsa på varandra förut och skulle så göra den här gången också, efter att Matte först försäkrat sig om att han är snäll. Men när jag nu den här gången närmade mig honom så blev han rasande arg och försökte bita mig. Jag drog så klart rumpan till mig och sprang gråtande och gömde mig snabbt som ögat. Matte blängde surt på Korven och hans ägare som inget sade. Men Matte sade desto mer; hon talade minsann om för henne att en normal hund aldrig angriper en valp. Nu aktar jag mig för allt som er ut som en Korv kan jag lova. Så med detta vill jag varna alla er andra som eventuellt också älskar alla kompisar; Lek Aldrig med någon innan er Matte/Husse försäkrat sig om att den kompisen verkligen ÄR SNÄLL. Lyckligtvis har jag träffat andra småhundar som varit snällare men än så länge känner jag mig dock ganska skeptiskt till alla sådana sorter.

Några turer till havet hann vi med som ni redan fått se på bild, flera nya upptäcksfärder i skogen och dessutom något så märkligt som en Surströmmingskiva. Kan ni tänka er att maten alla satte i sig på detta kalas luktade så äckligt att inte ens jag tiggde eller försökte knycka något från bordet? Aldrig har jag känt en sådan konstig lukt! Det fanns dock gott om både barn och vuxna som lekte med mig så jag trivdes ändå som fisken i vattnet.

Tiden gick som sagt rusandes fort och tyvärr blev vi tvungna att lämna alla vänner då Mattes jobb väntade. Här hemma har hösten kommit fast vi idag har soligt och varmt. Dagen till ära är det premiär för Älgjakt. Vår vackra och annars så tysta morgonpromenad kantades därför idag av dova skott från skogen (men se det bekommer inte mig!) samtidigt som många av grannarna efter vår lilla byväg redan åkt hemmifrån klockan 06.00 när vi gick ut.

Nu är det dags för min förmiddagslur. Nästa gång berättar jag om nya upptäckter vi gjort!
KRAM till Er.

Utflykt till Björlanda

Igår ville Matte ut till havet. Vädret var inte det allra hetaste men desto bättre för mig givetvis som gladeligen upptäckte den konstiga smaken av salt vatten och alla klippor att klättra på. Husse tog fram mobilen och fotade och fotade och fotade.

Jag pausar på klippan och spanar in de där konstiga typerna som färdades på vattnet med ett segel och bräda...

Som sagt...jag är Mattes lilla filosof, jag kan sitta o spana i timmar, likväl som jag gossar upp mig vid Matte.

Åh! Äntligen dags för fika! Matte mummsar och jag får smaka! Men attans vad fort påsen blev tömd..jag letar fler!

Så här fint sitter jag alltid när det vankas levergodis! ;)