Igår blev jag 9 veckor gammal och min kropp växer så fort att jag själv nästan inte hänger med. Jag älskar att springa och kan inte förstå vad Matte och andra skrattar så roat åt när jag springer i sidled, det fungerar ju utmärkt!
Nu har jag varit här uppe i Norr några dagar, och snart hemma hos min nya familj i en hel vecka. Jag hör Matte säga att tiden plötsligt går så fort och att dagarna är fulla av lek och bus. Det bästa jag vet är att få följa med på nya upptåg och leka lekar (särskillt den då jag drar och hugger i Mattes skor fast då går hon alltid tvärt ifrån mig och leken tar abrupt slut). Levergodis är en riktig höjdare som jag slår voltar av lycka till när Matte tar fram. Då är det lekdags. Hon övar med sin visselpipa, och jag kommer glatt springande om jag mot förmodan har gått en bit ifrån...hon kan dock lika gärna vissla med munnen så kommer jag ju också..vet inte varför hon ska vara så viktig med pipan jämt. Matte gömmer godis i gräset så det tar en stund för mig att hitta alla gobitar. Det händer att jag försöker fuska, sätter mig ner och tittar bedjande på henne. Det har väl hänt att hundar fått godis den vägen också? När vi är inne får jag istället godiset gömt i en toarulle, då har jag jätte skoj!
Vi har gjort några korta utflykter (men matte säger max en om dagen, jag skulle gärna hänga med på fler). En till våran granne som bor en bit bort på vår lilla grusväg. Dit promenerade vi, det var det jobbigaste jag någonsin gjort. Jag fick också prova att gå i koppel vilket var ganska Ok. Däremot skulle alla dikeskanter visa sig vara väl värda både ett och två besök ända fram till ett av dem mycket påpassligt skulle visa sig innehålla gott om brännässlor som sved till på nosen. Vi hälsade på våra grannar för en vätskepaus och promenerade sedan den lilla grusvägen hem igen. Och tänk vad mycket spännande vi hann upptäcka på de 40 minuterna; Barn som hoppade studsmatta, en bil, en traktor som körde hö nere på ängen, hästarna som betade i sin hage och luktade mycket märkligt, en främmande granne som inte ens matte som känner alla på vår lilla väg sett förut (troligen en stockholmare (vad nu det är) på besök konstaterade hon)...för att inte glömma känslan av nässlor...Den andra gick till min Mormor & Morfar och deras Stoooooora hund. Jag roade mig med att reta Morfar genom att springa i alla rabatter och äta Liljor. Idag åkte vi till moster som gett mig så många fina leksaker och passade på att promenera i vad Matte påstod var en Stenåldersby. Jag gillade mest att bada i alla stora vattenpölar vilket gjorde att jag sedan fick prova badkaret hos moster också.
Idag har jag dessutom gjort mig illa för första gången. Men det gick över snabbt när jag fått vila på filten. Matte fick dock ont i bröstet efteråt och blev tvungen att vila sig hon också. Hon kan visst vara lite vek har jag konstaterat så tur att hon kan ringa min Kennelmatte och fråga om råd. Tack Wanja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar