Kyliga mellandagar

Carmen 8 månader

Kylan fortsätter att hålla i sig hos oss i Norr. Julen och mellandagarna har hittils inte bjudit på en enda promenad över -25 strecket. De senaste två dagarna har vi roat oss med att springa lös ute på isen i -32.9 grader (för att få så mycket rörelse som möjligt på så kort tid som möjligt). Matte har nog dock lyckats härda mig för ut går jag och springer glatt gör jag men det får förstås gärna bli varmare. Norrlands iskyla just nu och aktiveringsbehovet av en sprallig Setterflicka som jag går just nu inte så bra ihop. Tur att det är skönt att mysa i soffan och jaga katterna inomhus också!

Idag bjuder vi på bilder från förra veckan, dagarna före jul. Vi var ute och busade med min kompis Riki, som älskar vinter och kyla draghund som han är (när han drar sin Matte på spark har jag aldrig en chans att hinna med)..stackars fotograf Katarina fick frysa rejält om fingrarna i -27 grader. På bilden nedan är även jag lite frostbiten och efter 15 min gick vi in igen.

Så här ser man ut när Riki snöbadat mig...

Jul!

Så lackar det mot jul och kommande vecka är väl som vanligt årets mest hektiska.

Vi återkommer med bättre uppdateringar när vi får långledigt under julhelgen och Matte slutar ränna runt hela huset med dammtrasa, julpynt och konstiga träd som nu ska vistas inomhus (återstår att se om jag lyckas roa mig med den där granen, bocken han har redan blivit av med sin bakdel ;)

Tills dess vill vi passa på att önska Er Alla;

EN RIKTIGT GOD JUL
&
ETT GOTT NYTT ÅR!
..och några särskilda julkramar vill vi skicka till mamma Samba, hela min flock hemma på kennel Min-Min Light och mina kennelmattar Marie & Wanja m familj.

Vi firar jul hemma hos mormor & morfar (fast morfar säger ibland barskt att jag ska få stanna hemma då han oroar sig för att inte få ha julskinkan ifred..jag är aldrig så snabb som när det kommer till att tjuva nämligen) och det ryktas om att det ska komma en konstig man med vitt skägg som ska ha paket till och med till mig. Jag som älskar att riva sönder saker älskar att öppna paket. Så min & Mattes första jul står för dörren och det är så spännande (Matte tycker nog mest att det är jobbigt då jag ska leka med alla nya "pynt" som sätts fram).

Året 2010 går till historien som året då Matte trotsade alla "experter" och Äntligen blev med Irl. Setter!

Och det skulle visa sig bli det bästa hon gjort- För hon fick ju mig, sin egna lilla prinsessa!

Vargavinter!

Vi har nu så kallt att både tassar och tår efter några minuter utomhus drar ihop sig och aktar sig för att "nudda mark" igen! Termometern har i några dagar visat på -25 grader!!!!

Det är vackert vackert vintervitt i det låga solskenet dagtid och norrskenet sprakar magiskt, påstår Matte iaf, under kvällsturerna, men såååå kallt när vi ska vara ute och aktivera oss!

Matte har tom erkännt att hennes envishet att inte flytta söderut kanske straffar henne snabbare än kvickt..tom hon tycks ha glömt hur våldsamt kall större delen av vintern är här.

Vår granne har ett gäng Göteborskor på besök då grannen precis som Matte är hemflyttad från GBG och nu vill visa våra marker för stadsborna, och de ser ut att frysa nå så in i norden när de går ut ;)

Igårkväll fick Matte nog och bestämde sig för att vi får aktivera oss inomhus istället..och det går precis lika bra det, bortsett från störningsmomenten som kan vara bra att träna med. Men i -25 slutar man till slut att bry sig om det och fokuserar på att kunna ha lite kul! Så i köket och hallen tränade vi först det vanliga "enkla" övningarna som sitt, sitt och tass, ligg, stå, och snurra runt på rygg (fast det går inte så bra än). Vi övade att stanna i både sittande och liggande position och att också stanna kvar fast Matte försvinner bakom kröken i hallen. Matte stannade borta längre och längre stunder ju längre jag låg kvar och sedan fick jag gott om godis! Vi tränade kontaktövningar genom att jag får godis slängt framför mig men inte får röra förän jag söker ögonkontakt med Matte, jag fick också gå slalom mellan Mattes ben i alla möjliga konstiga varianter. En annan rolig kontaktövning är att jag får stitta och stanna. Sen tar Matte med sig två tomma glassbyttor och går en bit bort. De vänder hon upp och ner och under den ena gömmer hon några godisbitar, utan att jag ser under vilken förstås! När jag söker ögonkontakt med henne och suttit kvar fint hela tiden så säger hon varsågod och pekar på en av byttorna (den med godis i) och då följer jag hennes anvisning, ja för säkerthetsskull undersöker jag även den andra också efteråt. Denna övning brukar vi variera på olika sätt!

Vår utomhusövning att slänga godis en bit bort som jag får söka går också riktigt bra inomhus, även om jag givetvis hittar godiset mycket snabbare så här, inte mig emot! :)

Efter allt bus tog vi iaf på oss alla tjocka kläder och tog en 20 minuters tur på ängen där jag får springa fritt. Sen jag var där sist hade en hel del rådjur passerat så 20 min av konstant fart kors och tvärs över ängarna i spåren tog min sista energi! Och det var faktiskt riktigt skönt att få gå in i värmen igen och slumra i soffan istället för att vara ute och frysa om tassarna länge.

Dessutom, värt att fira (fast det håller jag inte riktigt med om) är att vi numera både kan klippa tassar o klor utan att jag skriker o ylar. Jag kan nästan helt ligga stilla och koppla av!!! :))

KRAM på ER alla!

Kallt om tassarna!

Vintern är här!

Här om dagen lade sig det första ordentliga vita vintertäcket över marken och idag hade vi den stora (o)lyckan att vakna upp till -19 grader. Att få busa runt i snön och köra ner nosen och snosa efter spännande dofter är riktigt kul, fullt lika roligt är det inte att efter en långpromenad ha tassarna fulla av klimpar..då lägger jag mig platt och gnager och gnager kring trampdynorna. Imorses var det så isande kyligt att jag istället satte mig och försökte låta bli att ha någon tass alls i marken. Men efter några minuter var det som glömt och jag promenerade sedan vidare en hel timma. :)

TACK söta Ni för alla kommentarer! Det är så roligt att läsa era rader. Tyvärr kunde vi inte åka ner till Valpträffen som vi så gärna önskade då hela Norrlandskusten (en sträcka på nästan 100 mil) hotades av ishalka och snöstorm just dessa dagar. Istället har vi fått kika på bilderna som kennelmatte lagt upp! Det är så roligt att få en glimt av fler syskon, och fortfarande önskar vi att fler hittar hit och lämnar en kommentar!

En fråga om hur det går med mina "kompisar" kissorna kom upp under förra inlägget. För mig har det gått förträffligt bra som älskar mina kattkompisar, katterna själva hade nog tyvärr önskat att jag aldrig satte min fot här påstår Matte...;)

När jag först anlände till mitt nya hem fick jag inte ränna runt som jag ville. Matte avgränsade mig till köket och enbart köket. Katterna fick vandra som de ville. Då vi bor i hus med två våningsplan hade Matte flyttat katternas toalett till övervåning då hon visste att de inte var så överdrivet förtjusta i vovvar och lätt skulle kunna hålla sig så länge att de till slut gjorde på sig av rädsla för att gå ner till mig. Kattmaten fick stå kvar i köket hos oss. Mycket riktigt kom de inte ner och visade sig på 2 dygn nästan, så fort de började komma ner i trappan och kika, närma sig grinden och nosa och så småningom också komma in i köket flyttade Matte ner deras toalett (som de måste passera köket för att komma till) igen för att de inte skulle "flytta upp". Jag kom ju till mitt hem på sommaren och katterna passade då på att vara ute långa stunder. Matte påstår att de alltid sov med henne i vår säng innan jag kom hit men det gör de aldrig längre utan kommer bara upp och nosar på mig då och då. Jösse är min bästa kompis, som aldrig blir arg. På honom får jag skälla och dra i svansen när inte Matte ser det. Det går också bra att puffa på honom. Zanzi däremot viftar med sina sylvassa klor och "kuttrar" argsint så fort jag närmar mig. Så honom är det bäst att passa sig för! Helst skulle Matte vilja att vi kunde sällskapa bättre med varandra men katterna vägrar ju förstå min lek. Viss risk finns för att katterna också försöker flytta hemifrån. Så en bra idé kan vara att tala om för eventuella grannar att de inte ska mata eller släppa in katterna om de kommer och stryker sig ömsint. Zanzi vandrade nämligen demonstrativt iväg i somras och provade flytta in hos närmsta granne och Matte fick då skyndsamt ila dit och tala om förhållningsreglerna. Summa summarum; skulle Matte frågat mina kattkompisar innan, hade jag nog inte fått flytta hit. Men med tiden så lär vi oss alla att åtminstone acceptera varandra (hoppas matte på iaf).

Idag har vi tagit en lång vintertur på ängarna jag visade på bild nedan. Och jag har visat prov på mina spårtalanger, i 15 min löpte jag runt och spårade vad som skulle visa sig vara både hare och rådjur. Jag sniffade så högt med nosen i backen att Matte fick sig ett gott skratt. Särskillt när jag försvann bland snötäckta tuvor och kom fram igen som en snögumma! :) Jag älskar att jobba och få använda huvudet och såvida det inte händer lite aktiviteter på eller efter promenaden är jag sällan nöjd av att "bara" gå. Aktiveringsbollen är ett säkert köptips som jag använder flitigt inomhus! Ute tränar vi mest lydnad men också att spåra och söka med ganska enkla övningar.

Nu vankas det våfflor hos Mormor & Morfar, det är säkert något gott och Morfar låter mig Alltid smaka till Mattes stora förtret! :)

Höst hos oss

Idag har vi en strålande vacker höstdag i Norr. Lite rester av snön som kom tidigare i veckan täcker gräsmattan och några isfläckar finns att finna här och var. Då Matte pratade med kennelmatte Wanja häromdagen slog det mig att ingen nästan vet hur vi bor och hur det ser ut i mina strövmarker. Så tänkte därför börja med att bjuda på några Överkalixbilder så ni får en hint om var och hur vi bor! :) Här ovan kan ni se var vi är placerade. Jag har flyttat ganska exakt 136 mil från min kennel närmsta väg! (Tänk er att jag redan rest den några gånger och sovit snällt hela vägen medans Matte kört bil)

Här syns en del av vårt lilla samhälle Bränna omgärdat av vatten från utsiktsplatsen Brännaberget. Vi bor inte i "centrum" utan 5 km nordöst om Bränna längs Kalixälven. Bild på vårt hem finns i ett tidigare inlägg här på bloggen. Överkalix ligger omgärdat av vatten och berg i en älvdal. Eftersom vi bor på landet och jag nästan alltid springer lös har det på sista tiden blivit fler promenader här inne. För att jag ska vänja mig att gå fint fast vi möter människor, bilar och andra hundar som jag så gärna vill hälsa på. Tonåren börjar göra sig rejält påminda och det är ju såååå roligt att hitta på bus (fattar inte varför jag inte kommit på allt detta innan) och jag kan både slita i kopplet, hoppa och klättra på folk vi möter, tugga sönder Mattes mobil, tv:ns fjärrkontroll, riva sönder posten mm mm. Två smitningar har jag också gjort och sett till att tillfället var så noga valt att Matte dessutom inte kunde vända ryggen till och gå utan blev tvungen att komma efter mig.

Så här ser det ut på våra promenadängar. Foto: Katarina Nilsson

Då Mattes plan om valpkurs gått i stöpet då här inte anordnas någon på hela hösten (skamligt tycker vi) så får vi träna på för oss själva. Att sitta och ligga och stanna i väntan på Mattes inkallning med pipan går riktigt bra (för det mesta). Ordet sök sitter perfekt och med Kennelmatte Wanjas hjälp har vi hittat en rolig övning att göra på gården eller i skogen. Då trampar Matte upp en kvadrat med spår i kors och tvärs och gömmer sedan en godishög där i. Det går också bra att slänga ut godis (som i ett godisregn) framför oss för att jag ska söka. Och söka gör jag, grundligt! Hämta går också väldigt bra. Jag älskar att hämta allt! Men mest pinnar. Jag har dock kommit på att det är bäst att släppa dem en bit bort från Matte för att sedan gå fram till henne för att få berömm. Men ibland kan jag släppa pinnen i handen också. Oj vad det är roligt att få arbeta!

Lika skönt är det att få snarka sött nära Matte. Jag är en riktig Mattegris och följer henne var hon än går. Sover duktigt i korgen gör jag på dagarna och när jag är ensammen men på natten då finns det inget bättre än att ligga sked med Matte. Matte som är förkyld och har en envis hosta brukar försöka dra sig undan, hon påstår att det blir så varmt när jag ligger så nära (det är väl ändå det som är poängen tänker jag). Men då flyttar jag snabbt efter! Och håller hon sig ändå inte kvar lägger jag nosen på hennes hals och tassen över bröstet! Då hålls hon kvar hela natten!

Kika in på min Kennel Min-Min Lights hemsida och titta på mitt och mina syskons fina album Wanja har fixat sen sist!

Katarina som fotograferade mig i somras då jag bara var 2 månader gammal har ställt ut bilder på mig på sin senaste utställning, det är jag ganska mallig för! ;)

Kram till Er!

Älgar & Hästar- stora varelser!

Oj vad tiden rusar på!
En hel månad har plötsligt gått och här har vi varit dåliga på att ta oss tid att uppdatera. Men det betyder å andra sidan att vi tagit oss ännu mer tid att vara tillsammans och ha roligt.

Mycket har vi hunnit med i det underbara septembervädret vi här i Norr har förärats med!
Några gånger har jag fått följa med på Älgjakt (ja inte för att hitta älg utan för att följa med Matte och göra "fikapaus" med älgjägarna ute i skogen) och där kan jag lova att det pågår konstiga saker. Alla människor är tysta och spända, det knakar bland träd och buskar, det luktar av ett konstigt stort djur och alla hundar som far runt i skogen har inte det minsta intresse av varken mig eller andra vovvar. Det är jag inte vad vid! När vi var ute sist fick jag lov att krypa upp i famnen på Husse och morra ordentligt då det började skälla och knaka och "Morbror" tystade ner oss för att älg var på ingång. Matte såg lite nervös ut hon också och erkände sedan att det minsann inte bara var jag som vart lite skraj. Matte vill inte vara med om att se något djur skjutas utan bara njuta av tystnaden och fika. (Husse & morbror håller inte riktigt med henne)

Tyvärr verkar det som att hösttider inneburit att sorken tagit slut och kissorna roar sig nu mest med att ligga och sova. Som tur är har jag fått några nya kompisar istället som kommer hem till oss och ibland åker vi tillsammans med dem till stallet där det också finns mycket märkliga djur "hästar". De stora hästarna tittar jag intresserat på, på lagomt avstånd givetvis. Häromdagen när jag äntligen vågade mig fram och skulle hälsa höll jag nästan på att göra på mig då hästen plötsligt började blåsa med näsan. Ush vad läskigt! När det kommer till de mindre som Matte säger är ponnys tycker jag de mer liknar en stor hund och försöker alltid få dem att leka med mig. Men de tycks inte fatta någonting. Ni må tro att jag blev förvånad när mina kompisars matte först och min Matte sedan klättrade upp på dessa hästar och red omkring. Mycket märkligt allt detta! Men jag har iaf vant mig vid dem och eftersom det också finns hästar hemma på våra ängar behöver jag nu inte vara så nyfiken och ränna runt dem.

Ni har väl förresten inte missat att det snart vankas Valpträff hemma hos min kennel? Oj vad vi ser fram mot det! Dessutom kom i dagarna vår första tidning hem som nyblivna medlemmar i Setterföreningen..och där fick vi ju se Kennelmatte Wanja! Kul!

Vi ses snart igen!

Tillbaka till Norr & Vardagen

Då har semestern tagit slut. Dryga 7 veckor har sprungit iväg och mina två första månader med Matte har gjort detsamma. Häromdagen var det dags att lasta bilen full som sist och bege oss Norrut och hem till oss. Att åka 137 mil är inga som helst problem när jag får åka som en prinsessa med gott om plats, mjuk fäll och kuddar att gossa upp mig på. Lite trängre och mer obekvämt såg det dock ut att vara för Matte & Husse som satt upp hela resan.;)

Som vanligt när man har kul går tiden fort och dagarna rusade förbi när jag fick komma tillbaka till Bästkusten. Först och främst ett STORT TACK TILL MARIE, WANJA OCH HELA MIN STORA KENNELFAMILJ på MIN-MIN LIGHT för ert underbara mottagande och er hjälp med att göra mig fin (Matte var nog i och för sig gladare för det än jag). Att få leka och umgås med Settrar i allmänhet och min "egen" hundfamilj i synnerhet är det bästa jag vet så att få busa med Pancho & Tequila var större än julafton själv!

Dessutom fick jag flera nya hundkompisar som bodde i närheten av Husse. Boxervalpen Abbe och jag blev till slut goda vänner efter att Abbe insett att jag inte var ett dugg farlig. Han klättrade ändå på mig konstant och lekte tuff genom att försöka dominera..jag tänkte dock att detta får man nog bjuda på envis som han var, huvudsaken är ju att jag har en kompis, och så lekte vi vidare. Lite mer spring blev det med Flat Coated Retrivern Killen samt två Irländska fröknar uppe i skogen. En exakt jämnårig kompis fick jag i Sickan, en Irish Softcoated wheatern terrier, henne mötte jag flera gånger och fast hon också precis som Abbe ville vara chef så lekte vi umärkt. Ni må tro att jag var snabbt framme när Matte tog fram kopplet, varenda promenad vi gjorde innebar ju spring och lek med kompisar! :)

Tyvärr fick jag också erfarenheten av att alla inte är så snälla som de först verkar. På samma gård som Husse bor finns också en Jack Russel (Matte kallar honom Korven..jag tror inte att hon tycker han är så värst fin). Vi har fått hälsa på varandra förut och skulle så göra den här gången också, efter att Matte först försäkrat sig om att han är snäll. Men när jag nu den här gången närmade mig honom så blev han rasande arg och försökte bita mig. Jag drog så klart rumpan till mig och sprang gråtande och gömde mig snabbt som ögat. Matte blängde surt på Korven och hans ägare som inget sade. Men Matte sade desto mer; hon talade minsann om för henne att en normal hund aldrig angriper en valp. Nu aktar jag mig för allt som er ut som en Korv kan jag lova. Så med detta vill jag varna alla er andra som eventuellt också älskar alla kompisar; Lek Aldrig med någon innan er Matte/Husse försäkrat sig om att den kompisen verkligen ÄR SNÄLL. Lyckligtvis har jag träffat andra småhundar som varit snällare men än så länge känner jag mig dock ganska skeptiskt till alla sådana sorter.

Några turer till havet hann vi med som ni redan fått se på bild, flera nya upptäcksfärder i skogen och dessutom något så märkligt som en Surströmmingskiva. Kan ni tänka er att maten alla satte i sig på detta kalas luktade så äckligt att inte ens jag tiggde eller försökte knycka något från bordet? Aldrig har jag känt en sådan konstig lukt! Det fanns dock gott om både barn och vuxna som lekte med mig så jag trivdes ändå som fisken i vattnet.

Tiden gick som sagt rusandes fort och tyvärr blev vi tvungna att lämna alla vänner då Mattes jobb väntade. Här hemma har hösten kommit fast vi idag har soligt och varmt. Dagen till ära är det premiär för Älgjakt. Vår vackra och annars så tysta morgonpromenad kantades därför idag av dova skott från skogen (men se det bekommer inte mig!) samtidigt som många av grannarna efter vår lilla byväg redan åkt hemmifrån klockan 06.00 när vi gick ut.

Nu är det dags för min förmiddagslur. Nästa gång berättar jag om nya upptäckter vi gjort!
KRAM till Er.

Utflykt till Björlanda

Igår ville Matte ut till havet. Vädret var inte det allra hetaste men desto bättre för mig givetvis som gladeligen upptäckte den konstiga smaken av salt vatten och alla klippor att klättra på. Husse tog fram mobilen och fotade och fotade och fotade.

Jag pausar på klippan och spanar in de där konstiga typerna som färdades på vattnet med ett segel och bräda...

Som sagt...jag är Mattes lilla filosof, jag kan sitta o spana i timmar, likväl som jag gossar upp mig vid Matte.

Åh! Äntligen dags för fika! Matte mummsar och jag får smaka! Men attans vad fort påsen blev tömd..jag letar fler!

Så här fint sitter jag alltid när det vankas levergodis! ;)

Roadtrip tillbaka till Väst

Hejsan på Er!

I onsdags började plötsligt Matte att packa. En massa människosaker skulle ner i väskor. Inte nog med det. Mina saker blev också nerpackade. Mat, godis, tuggben, leksaker, koppel, skålar, komposthagen och fäll..allting stuvades in i bilen och så åkte vi. Jag hoppade gladeligen in i bilen som vanligt, vinkade hej då till Mormor & Morfar som stannade hemma och tog hand om kissorna och sen åkte vi. Och oj, vad vi åkte! Hela kvällen och HELA natten. Jag fick komma ut och nosa i Umeå & Härnösand och sen somnade jag gott för resten av natten och vaknade först i Alingsås. 14 timmar tog det oss och sen var vi framme i Göteborg igen.

Igår var vi alla trötta. Jag fick gå en lekrunda i skogen och springa på gården samt besöka en stooooor hundtillbehörs affär. Sen stannade vi bara hemma på gården och i soffan där jag sov sked med Matte & Husse i två timmar (kan de så kan minsann jag) innan vi gjorde kväll tidigt.

I morse gick vi en tur i parken och på väg hem hade jag den stora lyckan att träffa två setterkompisar. Oj så lycklig jag blev! Dessutom kände de min pappa och brukade hälsa på där. Jag fick leka i en stor inhägnad hage (konstig sak det där, här nere finns det stängsel runt ängarna) tillsammans med dom. Ni må tro att jag blev nöjd och somnade bums när jag kom hem.

Snart ska vi åka och hälsa på min Kennelfamilj igen och som Vi längtar till vi får träffa alla igen!
Matte ska också ta med mig till Skåne, så Maria & Paco om ni ser detta lämna gärna mail el dyl så vi kan kontakta er!

I brist på kamerasladd (fortfarande) bjuder vi idag på en bild (tillhörande minminlight.se) av mina vackra föräldrar!

Min mamma Samba med Wanja och pappa Mio med Ann.

Visst är de snygga!?!?!

KÄNDISmagnet!

Idag har jag fått följa med Matte till hennes arbetsplats. När planerna såg annorlunda ut för vår del bytte Matte en arbetshelg så nu var det dags att jobba tillbaka till Mattes kollega. Vi anpassar oss alltid till nya planer, Matte packade in mig och sig och så åkte vi till jobbet.

Lyckligtvis ingår det mycket utetid på Mattes jobb så det blir mycket lek. När det var dags för lunch begav vi oss ut på byn för att äta på vårt lilla torg tillsammans med Mattes kollega. Matte beställde och bänkade oss vid ett bord. Jag å min sida spanade på "pippis", bilar, mopeder och folk i massor som jag inte ser så mycket av hemma på vår gård. Mitt i allt fick jag syn på vad som verkade vara en trevlig figur..som dessutom hade med sig barn till min stora lycka! Jag bestämde mig för att charma dem båda och ingen går säker för min charm vill jag lova. Den intressanta figuren och barnet stannade givetvis...och jag blev så nöjd. Det skulle dock snabbt visa sig att Matte blivit ännu nöjdare då jag charmat fast självaste Peter Stormare, en av Mattes favoritskådisar. (Stormare samt en rad andra kändisar är i Överkalix för att spela in Jägarna 2). Det pratades och pratades och pratades och att de tyckte jag var en såååå vacker hund som glänste som glöd i solen!

Aldrig har Matte blivit så glad för en promenad och aldrig har jag fått så mycket berömm för att ha stannat en människa på gatan! ;)

Lik min mor

Äpplet faller inte långt från trädet. Likt min mor dricker jag nu vatten ur skålen med näsan under vattenytan och blåser bubblor med näsborrarna. Det är så roligt. När vi går till älven och badar väntar jag alltid på att Matte ska hålla en godis några cm under vattenytan som jag "dyker" efter innan jag är nöjd. Annars doppar jag alltid huvudet i alla fall.

Värre går det med maten nu. Det har lixom aldrig blivit någon spurt efter magsjukan. Jag tar några tuggor eller oftast ingenting. Om Matte sitter brevid och ger maten ur handen äter jag oftast men inte alltid då heller. Jag har nog blivit lite bäbis igen...men nu försöker Matte med att inte truga så idag har jag inte ätit alls.

Jag har också varit på en lång utflykt. Till Umeå tur och retur på samma dag. 80 mil i ett svep och jag låg snäll som en prinsessa på min fäll hela tiden. Vi besökte flera olika konstiga ställen med en massa massa bilar. Till slut valde Matte den vi skulle ta med oss hem och så fick jag min nya "spaningsplats" i en combi.

Mörkerrädsla och Viljekamp

Hejsan på Er!

Äntligen har Mormor & Morfar kommit hem från Semestern och vi får återigen sova länge varje morgon. Det bästa som finns är att ligga sked med Matte i sängen och snosa åtminstone till klockan 10. Då brukar jag rulla mig på mage för att bli kliad och bita lite i Mattes tår om hon inte vaknar. Idag kom som sagt Mormor & Morfar äntligen och hälsade på igen. Och jag som nu börjat vänja mig vid att åka Combi (dock inte i Mattes nya för den kommer först hem under veckan) hade turen att få följa med dem på en biltur. Jag skyndade mig nämligen ut till bilen så fort Morfar tog på sig skorna och satte mig att vänta vid bakluckan. Och så fick jag en åktur och kom hem till deras skafferi där det alltid finns något gott!

Matte kallar mig för sin lilla filosof och jag måste erkänna att jag trivs som bäst när jag får sitta eller ligga på trappen och titta på saker som passerar och funderar. Matte var ju övertygad om att hon inte skulle kunna ha mig lös på gården till en början men jag har minsann överbevisat henne. Än så länge (i alla fall) tittar jag bara på allt som passerar..ja..förutom en och annan Sädesärla som jag jagat bort från gården.

Desto värre blir det på natten...för ni förstår att nu har det blivit mörkt på nätterna även hos oss igen. Och det tycker jag är fasligt otäckt. När Matte öppnar ytterdörren för "kvällstoan" så går jag inte ens ner för trappen om hon inte följer med. Då tittar jag mig oroat omkring, ibland reser jag ragg och så går jag in och kissar på köksgolvet..och skyndar mig sedan i säng. Om Matte följer med ut på gräsmattan går det dock bra. Igårkväll när vi stod mitt på gården i mörkret hörde vi ett rysligt ylande runt kröken i skogen. Jag såg visst ut som att jag var skjuten ur en kanon med den farten jag fick upp på trappen bland lamporna igen. Och Matte tyckte faktiskt också att det var lite läskigt. Men hon säger att det bara är för mig att vänja sig. Jag är ju faktiskt Norrlänning nu och här uppe är det vi som lånar gräsmatta av De Vilda och inte tvärtom. Månne vad de är för läskiga typer där ute tänker jaq...Sen några dagar har vi ändrat promenadrutt och övergett den mysigaste stigen i skogen, våra grannar har nämligen sett Björn där säger Matte.

Jag är trygg i fast i våra rutiner och vet precis vid vilket klockslag det är dags för vad. Som att ställa sig med tassarna på trappen upp till övervåningens första steg. Vid åtta vill Matte se på TV om vi inte åker bort eller har gäster. Jag vet också när det är dags att åka bil. Vad som väntar om ett skrammlande plåtljud i köket låter där Matte förvarar hundgodiset, när det är dags att gå till stora sängen eller min egen säng. Mattes kompisar tycker nog att hon är tråkig ibland när hon inte längre följer med ut på ställen men hon säger att hon vill ha mig med. Vi sitter ju lixom ihop vi två nu. Tur för mig fast jag har redan visat att jag kan vara ensammen hemma då och då en timma och jag åker gärna också bort till en barnvakt om det är nödvändigt.

Den senaste tiden har vi mätt våra viljor ordentligt. Matte har visat att hon bestämmer mer än en gång när jag aldrig ger upp med att bita i hennes kläder eller ännu bättre om det finns något litet barn jag kan slita i. Jag har en vilja av stål, vilket Matte också har, och att hon kan bli arg på mig har jag fått märka rejält. När hon välter mig har jag inte en chans fast jag skriker och gormar bra länge (har jag tur är Morfar i närheten och då tycker han alltid synd om mig och pjoskar med mig..). Vi har gjort mycket kontaktövningar både ute när jag är lös, i koppel, utan koppel men brevid Matte och inne i köket när jag alltid tror att jag får vad jag vill när jag vill. Matte sätter då saker i sin hand och håller framför mig och om jag då försöker ta saken stänger hon den. När jag sedan sitter snällt utan att försöka ta saken i den öppna handen och söker ögonkontakt med henne så får jag en belöning. Detta gör vi om och om i korta sessioner. Inte för länge åt gången då jag ju är liten.

Bland det mest spännande vi gjort denna veckan var att hälsa på Mattes kompis och frisör på hennes salong. Jag fick vara med och umgås med alla kunder. Matte hon satte sig i en stol och så klippten kompisen av allt hår (nästan). Ni må tro att det var konstigt när Matte låg på golvet och jag kunde bära runt henne. Jag nosade och nosade och nosade och bar på hennes längder. Tills den där kompisen slängde bort allt. Det var en konstig händelse kan jag lova.

Som vanligt, jag har så mycket att berätta om. Men nu är det dags för att tukta dammsugaren igen. Imorgon kommer nämligen släktens andra Irländare på besök, tyvärr har han inte 4 ben men han bor fortfarande på den gröna ön och är gift med Mattes kusin. Det ska bli spännande och som vanligt såååå roligt med besök!

KRAM!

Setterrycket

14 Veckor!

Vi har haft några hektiska dagar här i Norr. Då Matte tagit hand om oss alla på hela Zoot som hon uttrycker det och jag i kombination med detta åkte på en riktig magsjuka. Magen bokstavligt talat vred sig ut och in. Nu går det mycket bättre och jag är så hungrig hela tiden. Magen är stabiliserad igen och jag får nu också lite lite av min riktiga mat i den där risblandningen jag börjar vara trött på. Energin är återigen på topp och igår fick jag äntligen följa med Matte och Mormor & Morfars Ayjo på morgonrundan. Jag Älskar när jag får vara med andra hundar och tjuter av glädje..tyvärr var inte Ayjo så leksugen som jag..han blängde faktiskt lite surt på mig då jag aldrig ville sluta skälla honom kring hans kinder och han bara istället ville promenera.

Jag lovade ju i mitt förra inlägg att berätta om vad Matte fick förklarat för sig av Wanja häromdagen som "Setterrycket" och hur hon kom till rätta med detta. Jag har ju gjort Matte stolt och fylld till bristningsgränsen av beundran på många punkter...förutom då det har kommit till kvällsavkopplingen. Den stunden då Matte vill ta det lugnt i soffan på kvällen och bara "slappa". Jag tycker inte att det räcker med att jag fått vara ute och springa innan. När vi kommer till tv-rummet får jag dåndimpen & biter, hoppar, skäller, klättrar och klänger. Jag kissar & bajsar inne fast jag nästan aldrig gör det annars och river ner allt som rivas kan. Matte har inte varit glad och nejat och fyat vilket jag gett blanka tusan i. Till slut vände hon sig till Kennelmatte Wanja om råd. Och det skulle snabbt visa sig att Kompostgallret skulle komma till bra användning. När jag nu får mina "ryck" och inte lyssnar på Mattes tillsägelse så åker jag in i "buren" utan några leksaker eller tuggben och där får jag ligga tills jag snällt somnat. Då kan jag få komma ut och då somnar jag snabbt vid Mattes fötter. Första minuterna kan jag pipa en smula men när Matte ignorerar detta blir jag snäll, och gör inga hyss eller behov. Att försöka neja, fya eller distrahera med leksaker gör mig bara vildare och vildare, avskärmning utan leksaker då det är Matte som bestämmer att Nu ska det vilas är det enda som fungerar..och det visar sig alltid när jag väl lägger mig att jag ju faktiskt är dödstrött.

Nu vankas det snart helg. Ikväll ska vi träffa några av Mattes kompisar igen och det är så roligt att åka bort och träffa alla glada människor. I helgen ska vi åka till stan och köpa ny bil. Ni må tro att jag chockade Matte när vi häromdagen kom körandes, jag bestämde mig för ett litet hyss och ryckte ut bilnyckeln ur tändningen "i farten" och stack till baksätet..där stod Matte mitt i gatan och kom ingenstans. Nu blir det visst slut med mitt framsätesåkande. Det vankas combi & hundbur för mig.

Sjukstuga! :(

Idag är vi inte alls nöjda och glada hemma hos oss. Morgonen började bra med spring i trägården hemma hos Mormor & Morfar som åkt på semester. Vi är där och sköter om Ayjo och de två katterna när de är borta.

Efter att vi kommit hem och varit på vår ängsrunda med dagens bad så blev min lilla mage sämre & sämre. Jag ränner runt runt runt på gården i vad Matte kallar "Skitpositionen" och gnyr och gör allt jag kan för att få bli av med innehållet i magen (månne om det är Sorkskelettet som är lite svårsmält?). Jag som annars alltid sköter nr. 2 i utkanten av gården bryr mig inte längre om var det hamnar. Jag är trött och hängig och dricker också väldigt dåligt nu. Matte "pillar" mig där bak med toapapper hela tiden vilket gjort att jag nu drar mig undan och sover i hallen. Matte blev såååå rädd och nervös att hon både hunnit ringa min Kennelmatte Wanja, Husse & Moster. Jag har hört Matte berätta att det före mig fanns en liten Bichon Frisé hemma hos oss som Morfar en gång fick köra i ilfart till närmsta Djursjukhus (12 mil bort) då han hade diaree och kräktes så mycket & länge att han höll på att torka bort. Så farligt är det inte än men visst är det tråkigt att behöva ligga så här och att ha Matte oroandes. Nu kokar Matte en form av Vätskeersättning jag ska få dricka och så blir jag helt utan mat i 24 h. Jag har dock försökt visa mig friskare genom att slicka på mitt tuggben och gnaga på en pinne, allt för att jag inte ska bli utan middag, men Matte tar allt ifrån mig.

Ifall det finns fler som råkar läsa här och drabbas av samma symtom som mig delar vi med oss av veterinärernas behandlingstips: http://www.veth.se/file_download.php?file=31026. Här finns hjälp & råd att få när magsjukan slår till!

Tack Snälla KennelMatte Marie för din kommentar. Vi saknar Er Alla! Du skulle sett idag när jag la mig tillrätta på gården för att sola lite, jag såg precis ut som Samba & Chiquita brukar göra när de lägger sig ute och solar sig hemma hos er!

Nästa gång berättar jag om hur Matte rådde bot på mina galna "Setterryck" på kvällarna med hjälp av Wanja!
KRAM på er.

Festligheter & Tornedalsresa

Hejsan På Er!

Vår sköna långa sommarsemester fortsätter. Långa lata dagar tillsammans där vi mestadels är hemma och myser, leker, badar och vilar men också gör en och annan tur.

Bland det bästa som finns är när Matte tar med sig våra saker, låser ytterdörren och säger att vi ska åka bil. Då skyndar jag mig till bilen och sätter mig vid bildörren och väntar. Sen sitter jag oftast fint hela bilturen och är så glad så fort vi stannar för ett besök någonstans.

Förra helgen firades Selmas mattes 30-års dag. Jag och Matte åkte dit på fest. Jag fick leka med alla barn och hundar hela kvällen för alla satt ute mitt på gräsmattan hela natten. Härligt att både ha Mattes trygga fötter att sova vid när helst jag ville och sen sen busa lite mer. Matte tycker att det är så nyttigt för mig att vara med alla hundarna då jag är en riktig "Etterbigga" och behöver fostras mycket. Jag tycker mest det är konstigt att inte alla andra vill leka hela tiden som jag. Men jag börjar lära mig att respektera de äldre. Jag var så trött på vägen hem att jag sov hela turen i Mattes famn och märkte inte ens att det var Mormor & Morfar som kom och hämtade oss.

Häromdagen hade Matte tjejkväll hemma hos oss. Och jag blir så glad när det kommer gäster hem till oss. Gästerna fick dock se prov på vilken Matte-gris jag är. När kvällsmaten var slut och jag vart ute på sista kvällsrastningen skyndade jag mig som alltid till sängen och väntade på att Matte skulle lyfta upp mig. Sovdags tänkte jag. Men istället för att bädda ner sig brevid mig gick ju Matte tillbaka till gästerna. Vilket inte var uppskattat. Jag gnällde och gnällde och grät tills Matte kom in till mig och la sig brevid mig i sängen. Då blev jag tyst och rullade ihop mig brevid henne. Men så fort hon gick tillbaka ut i köket (som ligger vägg i vägg och det finns inte ens en dörr emellan) började jag pipa igen. Mattes kompisar tyckte att jag var precis som ett småbarn, vad nu det betyder. Jag fick helt enkelt komma tillbaka ut i köket och istället sova i min bädd där, och de där kompisarna, de hade inte vett att gå hem förrän efter 02.00 ;) och Då äntligen fick jag lägga mig i sängen med Matte...och sova ända till 11.00!

Igår åkte vi på Roadtrip i Mormors hemtrakter Tornedalen där alla pratar ett konstigt språk jag inte förstår. Jag var lycklig över att få träffa nya människor, bada i en varm sjö och hinna äta två döda sorkar som Mosters katt släpat hem. Mitt ute i vildaste skogen blev vi stående med bilen och solen gassade som aldrig förr och fick vänta och vänta på mannen som skulle bogsera hem oss. Men Matte hade mig sig vatten till mig och jag kunde gå in i skogen i skuggan där jag hittade en kallkälla (ett konstigt bottenlöst hål i marken med iiiiiiiiiskallt vatten. Jag ville bada men Matte lät mig inte då hon påstår att man kan gå ner sig i mossan utan botten).

Vi har som vanligt också lekt en massa. Klättrat på små skogsstigar ute i vår skog, badat och haft dragkamp och lekt tafatt på ängen. Matte har också provat att gömma sig i vassen eller i skogen bakom ett träd de gånger jag vandrat för långt i förväg från henne. Då visslar hon i sin pipa och jag hinner nästan få panik innan jag hittar henne igen, men det gör jag alltid och sen håller jag ett noga öga på var hon befinner sig.

Nu städar Matte så jag måste sluta, jag har fullt upp med att tukta sopborsten!
Trevlig Helg!

Sorkjakten fortsätter

Mitt nya hem har under de senaste dagarna visat sig vara ett riktigt sorkparadis! Jag som trodde jag var en lyckans ost av de två sorkar jag skrev om förra gången. Sen dess har Zanzi & Jösse släpat hem hela 5 nya. Matte trodde hon var smart när hon slängde hela bunten ganska långt bort på tomten i en skräphög. Det fick dock Husse snart uppleva att hon inte var. När vi var ute på kvällsrastning hittade jag högen med skräp och därav också sorkarna! Jag satte i mig en hel igen och resten hämtade jag glatt med resultatet att Husse fick tag i dem och slängde dem i tunnan. Under altanen skulle det dock visa sig finnas fler gamla rester, men nu har Husse & Matte byggt igen mellanrummet, så varken jag eller katterna tar oss dit under längre. Matte håller ett vakande öga på hela tomten och slänger allt som kan mumsas på...typiskt!

Igår hade vi en grå och blöt dag hos oss. Jag & Matte passade då på att roa oss ute när det inte var så förfärligt varmt. Hela min middag fick jag utplacerad i gräset och fick sedan nosa mig fram till bitarna, det var roligt och oj vad gott det smakade utomhus! Dessutom gömde hon levergodis i en tall under barken och det roade jag mig med att nosa och kraffsa fram. Vi tränade mera på inkallning, sitt, ligg och stanna. Det mesta går toppen men det där med att stanna är jag inte riktigt med på. Nu letar Matte plats på valpkurs om ett tag, oj vad vi längtar till den dagen, att både få träffa kompisar och jobba lite lätt som jag älskar!

Vi blir så glada för era kommentarer och önskar båda att det inte varit så långt till både kennelfamilj o syskon. Tänk vad lätt vi kunnat träffats och leka. Matte säger dock att vi ska åka ner i augusti och jag hoppas då få träffa er. Ni må tro att jag växer så det knakar. Morfar som är älgjägare säger att jag ser ut som en vinglig älgkalv med mina långa ben som inte alltid är så lätt att styra. Nu vankas det pysseltimma med klor och sax (o så ska Matte mäta mig) igen (skit oxå)...lyllos mina syskon hos dig Wanja som får bo i en stor flock så det inte finns lika mycket tid att "pina" dem ;).

Matte påstår att mitt bitande är värre än någonsin igen...har ni något tips på detta? vattensprutan säger hon funkar men den är ju lite besvärlig att ha med sig överallt!

Semester & Socialisering

Solen fortsätter att skina hemma hos oss i Norr och det har hunnit hända massa spännande saker för mig sen sist! Först och främst, Matte har haft sin schemalagda långledighet då jag snabbt vande mig vid att alltid ha henne hemma, sedan jobbat två pass då jag fick vara hemma hos mormor & morfar och deras stora Jämthund Ayjo och i lördags gick hon på semester och nu är det Vi hela dagarna. Husse har också kommit hem! Det var riktigt skoj, fast jag gillar inte riktigt det faktum att han har tagit min halva av sängen (attans vad trångt det blev och det särskillt när nu min Birmakompis Zanzi också ska vara med varje natt) och än mindre det faktum att han är väldigt sträng mot mig när jag går till mina bitatacker med mina sylvassa huggtänder. Fast vi blir lika snabbt vänner igen och jag är så trygg vid hans sida.

Den gångna veckan har jag mest övats på att vara med kompisar. Min morbror bor också på landet vid en fin badsjö och dit åkte jag med Matte och Mormor förra veckan. Där hände mycket spännande saker. Till min stora förtjusning hade deras katter serverat en fet sork till mig som jag innan Matte visste ordet av slukade hel. Matte fyade och ushade sig sjåpigt, kan inte förstå varför. Sedan släppte min morbror ut sin Rambo. En treårig Dvärgpinsher som aldrig tycktes ha fått lära sig att veta hut. Efter att min chock lagt sig över hans framfusighet kom jag lyckligtvis på att detta ju var den första hunden mindre än mig som jag träffat. Och då fick han smaka på mitt humör. Matte tyckte jag var duktig som satte han på plats (hon gillar visst inte den där Rambo så mycket) och morbror tyckte att mitt humör liknade Mattes...vad han nu kan mena med det...Gladare blev jag över att få simma i sjön, mina första riktiga simtag med Mattes syskonbarn. Åh vad jag älskar barn och allt vatten som finns!

Sedan dess har Mattes kompis kommit hem från Thailand och hälsat på med en till kompis till mig. Springelflickan Selma gillade jag från första stund men Selma var inte lika leksugen. Mattes kompis tyckte att hon började bli gammal.
Min största lycka blev dock gjord härom dagen. Då jag var hos Mormor & Morfar med Matte kom släktingar förbi. Och med sig hade de en 8 veckors Bordercollie, Rocky. Oj vad jag gillade honom. Och han mig till slut också! Äntligen en valp som förstod mitt språk och jag fick återigen vara större och fostra lite! Jag hoppas han kommer tillbaka många gånger!

Inte nog med att jag fått många kompisar, Matte & Husse tog igår med mig på en "stads"-promenad. Så mycket stad har vi ju inte här men eftersom jag aldrig går kopplad och nästan aldrig möter bilar, cyklar eller annat så var det dags att få gå en lite längre tur kopplad och bland mer händelserikt omkring mig. 15 minuter vandrade vi bland spännande barn, hundar, människor mm. och sedan somnade jag som en sten vid Mattes fötter.

Dessutom har jag blivit Helt rumsren! Nu visar jag på grinden eller ytterdörren när jag är nödig varje gång. Inkallningen går klockrent så länge jag inte hittar sorkar som jag förresten gjorde igen för någon dag sen, eller ett smarrigt kadaver som jag gjorde i skogen idag. Matte har trimmat mina fötter och klippt mina klor också, då ylar och skriker jag så hela byn hör mig. Idag kom Mattes fd svägerska som bedriver uppfödning av Bullmastiffer. Och att hon var van att handskas med tunga typer blev jag varse när hon tog tag i mig för att hjälpa Matte. Det gick så bra! Nu säger Matte att hon ska göra det ännu oftare...fast det tycker ju jag att hon kan låta bli.

Jag har så mycket att berätta, men nu ska vi ut i trägården igen...tur för mig men otur för matte skulle det ju vara om jag hittade en sy sork...

Ps. Tack Maria för kommentaren. Matte hälsar att hon blev så förtjust i er lilla kille när hon skulle välja mig att hon nära nog ändrade sig från tik till hane. Vilken brorsa jag har i Paco! Matte har bott några år i Lund och planerar ev. för att åka ner i sommar på semester & träffa kompisar, så då kanske vi kan träffas?! Ds.

En solig julikväll

Jag och Min Matte 10 veckor gammal på vår äng. Foto: Katarina Nilsson

En alldeles vindstilla kväll vid 22.00 gick vi ut; jag, Matte och Katarina. Oj vad mycket mygg det fanns men med bästa bushumöret fanns det mycket energi för att springa, jaga och leka.

Katarina är superduktig fotograf, tyvärr höll myggen på att äta upp både henne och Matte så denna gång orkade vi inte stå i så länge (Matte orkade inte tjaffsa både med mig och myggen för att få fina uppställningsbilder, mycket roligare för mig så klart att kameran fick gå i farten).

Idag har jag sovit sista natten hos min barnvakt, Matte är ledig och vi har varit ute på en tidig morgonrunda längs älven. Där träffade jag Elvis, en dvärgcollie pojke. Den roligaste lekkompisen hittils och vi följdes åt hela vägen. Efter maten blev jag så trött att jag bokstavligt vickade omkull i korgen. Men det var det värt, för oj vad kul vi hade!

Matte hälsar att hon tacksamt tar emot tips på bra hjärngymnastik och aktiveringslekar för mig! Det gör jag också, jag älskar när jag får använda huvudet!

Vi firar 10 veckor!

Här är jag med min Matte & Husse på Midsommardagen då det var dags att flytta från min kennel.

Foto: minminlight.se

Nu har min Kennelmatte Wanja uppdaterat hemsidan (http://www.minminlight.se/) med foto och information om till vem alla vi syskon flyttat. Jätteskoj tycker vi som hoppas att alla nya Mattar och Hussar hittar hit och lämnar en kommentar. Vi är så nyfikna på vad som händer med alla syskon och vill gärna följa med i utvecklingen. :) Och Tack till mina Kennelmattar för Era fina kommentarer!

Hemma hos oss i Överkalix fortsätter jag att upptäcka världen tillsammans med Matte och min barnvakt Madde de stunder Matte jobbar (tänk att nu har hon BARA 3 pass kvar, sen är hon ledig i 7 veckor!!!). Jag har tryggt bott in mig och vet mycket väl vem som är min Matte vid det här laget. Därför vågar jag också visa min vilda busiga sida mycket mer och det är såååå roligt att reta Matte. Jag tycker till och med att det kan passa sig att jag bestämmer över vissa saker, som exempelvis om jag ska dra och bita i Mattes och andras skor, byxor och fötter. Jag anar att det är därför Matte nu tränar mycket på tillfälliga förbud. Nu liksom förr får jag godis, slängt på golvet eller oftast gömt i aktiveringsleksaken. Men jag får inte längre kasta mig över det som jag vill. Nu säger Matte Nej! (och hon ger sig aldrig) och ställer sig ivägen för mig om jag inte lyssnar. Först när jag sitter fint och har ögonkontakt med henne och suttit så en stund är det Varsågod. Matte upprepar varje dag att det är Hon som bestämmer. Och det kan jag snabbt acceptera för det är värt belöningen (lkramar av Matte & levergodis, det bästa som finns!) Likadan procedur har vi i dörröppningen. Jag får aldrig gå ut eller in före Matte, fast ibland har det hänt att jag kommit in före, jag antar att det beror på hur nöjd hon blir av att jag kommit till henne istället för att rycka och slita upp hennes stora Lilja som blommar när vi ska gå in. ;)

Hon fortsätter blåsa i sin visselpipa och jag kommer som ett skott! Matte skiner av stolthet och vår närmsta granne berömde mig när vi träffades första gången häromdagen på vår promenad. Oj vad stolt jag blev också! Jag kan kommandot Sitt helt utantill nu och när jag kommer på inkallning har Matte också börjat lägga till det kommandot.

När det kommer till det där med att bita och dra, som jag fullkomligt älskar..har jag fått en fiende. När Matte säger Nej och jag inte lyssnar kommer Blomsprutan fram. Härom kvällen skulle Matte fika med sin väninna Katarina och jag ville bara busa och bita dem. Då plötsligt som från ingenstans blev jag sjöblöt av hårda duschstrålar. Så förvånad har jag aldrig blivit. Jag har på känn att den där sprutan skulle kunna vara en kul leksak, fast inte då den där vassa strålen landar mitt i mitt huvud. Jag har tvingats resignera och har slutat bita Matte och hennes vänner. Blomsprutan är nämligen med oss överallt nu och det räcker med att jag tittar på den nu så vet jag ju vad som vankas.

Matte har tyvärr inte fått tag i en kamerasladd ännu men ikväll ska hennes väninnan Katarina som också är fotograf komma hem till oss igen och ta med sig kameran. Så nu ska ni snart få se bilder på hur mycket jag vuxit och på våra vackra omgivningar som vi vandrar och leker i varje dag! Denna bild hittade Matte i Arkivet, den är fotad förra våren i Maj..så här ser vårat hus ut, just nu med mycket grönare och frodigare växtlighet!

Här bor vi!

Nu vankas det visst godsaker hemma hos oss då jag blir 10 veckor idag, jag får ha mitt tuggben och Matte dricker sitt kaffe. Idag försov sig förresten Matte till jobbet men jag var snäll och väckte henne 5 minuter innan hennes pass började. Det har hon tackat mig ordentligt för. Och det kunde behövas, igår kväll släpade jag nämligen hem en död sork full med likmaskar och då var inte Matte lika nöjd kan jag lova. Men nu står jag på pluskontot igen, det ser jag alltid till!

Så här ser det ut nedanför vårt lilla hus 23.00 på kvällen när vi går ut på kvällsrundan.

1 vecka hos Matte

Här ska jag sova middag i mitt stadshem förra helgen.

Det händer STORA saker hos oss i Norr. Mina nya flockmedlemmar stirrar inte längre lika surt på varken mig eller Matte. Om blickar kunnat döda den dagen vi kom hem hade vi nog varit nedgrävda i jorden båda två. Jag funderade en stund på hur katter klarar sig utan mat, utan att gå ut och utan lek. Men nu äter de precis som jag, de går också ut och följer tom efter mig och Matte på promenaderna ibland. De gillar visst också soffan, leker gör de väldigt sällan och fortfarande konstiga läten ibland när jag kommer nära och viftar med sina klor. Men jag ligger fortfarande på charmoffensiven, vänta ni bara om en vecka eller två!

Ännu större är att jag vunnit kampen om sovplats! Första nätterna fick jag sova i min korg med snuttefilten. Sedan slog det mig att det iaf borde vara värt besväret att försöka få bli upplyft i sängen. Husse sa blankt nej och Matte likaså, men jag nosade mig snabbt fram till en vekhet i Mattes beslut och försökte några gånger till. Och när Husse blev kvar där nere på Västkusten såg jag min chans. Matte smällte givetvis och upp kom jag. Nu sover jag lyckligt brevid henne varje natt (vänta bara vilken långnäsa Husse ska få när han upptäcker detta), och det bästa jag vet är att ligga med nosen på hennes hals och sova länge, ända fram till 10.30 har hänt.

Det händer många spännande saker här uppe. Jag har upptäckt Vattenkannan som Matte blöter alla rabatter med och vilken rolig leksak den är. Varje kväll går Matte till trägårdsslangen och blöter några rabatter med den. Då springer jag lyckligt in under vattenstrålen och plaskar sedan i alla pölar. När kannan kommer fram rusar jag runt runt och hoppar efter den, och när Matte sedan vattnar med den badar hela jag där under. Sedan kör jag mitt vilda race i alla jordhögar och jag har hört Matte konstatera för Mormor att det visst bara är att glömma det här med odlingar i år..jag förstår inte vad de menar. När det kommer till att bada har jag också fått besöka min första sjö. Jag plaskade och lekte men gick inte längre än att vattnet svalkade mig under magen. Men oj så roligt jag hade, och Matte var nöjd och berömde.

Vi har fortsatt att göra små utflykter, överallt möts vi av glada kompisar och släktingar till Matte som alla vill låna mig. Som tur är lånar Matte inte ut mig. Matte jobbar nätter nu och då kommer en kul tjej "Madde" hem till mig. Hon är världens bästa barnvakt och vi har så skoj på kvällarna innan vi sover tillsammans i Mattes säng. Och när jag vaknar på morgonen är Matte redan hemma. Jag hör henne säga att hon längtar till sin semester som snart börjar, jag vet inte riktigt vad det betyder men jag förstår att det gör henne glad och då har vi alltid roligt. Dessvärre verkar det som att det ska byggas ett staket på vår gård på denna semster, jag har hört Matte prata om detta och idag när jag var olydig och inte kom fast Matte ropade då jag ville gå upp på vägen tog hon in mig och hotade med det där staketet. Det verkar inte bra så därefter har jag lydit hennes inkallningar (det är väl säkrast så hon inte får ont i bröstet igen också).

Mattes kamera är med på alla våra upptäcksfärder men tyvärr har visst min kompis Jösse tuggat sönder USB-kabeln, sådant trodde visst Matte att bara hundar gör men där fick hon se att även katter är busiga. Nu försöker hon hitta en ny på nätet för att kunna lägga upp bilder på mig när jag upptäcker allt nytt i världen. Tyvärr har hon inte hittat någon än, men jag lovar att bilder kommer senare.

9 veckor gammal

Igår blev jag 9 veckor gammal och min kropp växer så fort att jag själv nästan inte hänger med. Jag älskar att springa och kan inte förstå vad Matte och andra skrattar så roat åt när jag springer i sidled, det fungerar ju utmärkt!

Nu har jag varit här uppe i Norr några dagar, och snart hemma hos min nya familj i en hel vecka. Jag hör Matte säga att tiden plötsligt går så fort och att dagarna är fulla av lek och bus. Det bästa jag vet är att få följa med på nya upptåg och leka lekar (särskillt den då jag drar och hugger i Mattes skor fast då går hon alltid tvärt ifrån mig och leken tar abrupt slut). Levergodis är en riktig höjdare som jag slår voltar av lycka till när Matte tar fram. Då är det lekdags. Hon övar med sin visselpipa, och jag kommer glatt springande om jag mot förmodan har gått en bit ifrån...hon kan dock lika gärna vissla med munnen så kommer jag ju också..vet inte varför hon ska vara så viktig med pipan jämt. Matte gömmer godis i gräset så det tar en stund för mig att hitta alla gobitar. Det händer att jag försöker fuska, sätter mig ner och tittar bedjande på henne. Det har väl hänt att hundar fått godis den vägen också? När vi är inne får jag istället godiset gömt i en toarulle, då har jag jätte skoj!

Vi har gjort några korta utflykter (men matte säger max en om dagen, jag skulle gärna hänga med på fler). En till våran granne som bor en bit bort på vår lilla grusväg. Dit promenerade vi, det var det jobbigaste jag någonsin gjort. Jag fick också prova att gå i koppel vilket var ganska Ok. Däremot skulle alla dikeskanter visa sig vara väl värda både ett och två besök ända fram till ett av dem mycket påpassligt skulle visa sig innehålla gott om brännässlor som sved till på nosen. Vi hälsade på våra grannar för en vätskepaus och promenerade sedan den lilla grusvägen hem igen. Och tänk vad mycket spännande vi hann upptäcka på de 40 minuterna; Barn som hoppade studsmatta, en bil, en traktor som körde hö nere på ängen, hästarna som betade i sin hage och luktade mycket märkligt, en främmande granne som inte ens matte som känner alla på vår lilla väg sett förut (troligen en stockholmare (vad nu det är) på besök konstaterade hon)...för att inte glömma känslan av nässlor...Den andra gick till min Mormor & Morfar och deras Stoooooora hund. Jag roade mig med att reta Morfar genom att springa i alla rabatter och äta Liljor. Idag åkte vi till moster som gett mig så många fina leksaker och passade på att promenera i vad Matte påstod var en Stenåldersby. Jag gillade mest att bada i alla stora vattenpölar vilket gjorde att jag sedan fick prova badkaret hos moster också.

Idag har jag dessutom gjort mig illa för första gången. Men det gick över snabbt när jag fått vila på filten. Matte fick dock ont i bröstet efteråt och blev tvungen att vila sig hon också. Hon kan visst vara lite vek har jag konstaterat så tur att hon kan ringa min Kennelmatte och fråga om råd. Tack Wanja!

Jag heter Carmen

2:a dygnet hos min nya familj.

I Lördags var det äntligen dags för Matte att återigen besöka oss på Kennel Min-Min Light. Jag har förstått att jag sedan länge har varit efterlängtad och att Matte alltid tyckt om att komma hem till mina Kennelmattar Maria och Wanja och alla oss i flocken.
Denna gång var Matte spänd av förväntan, hon pratade länge med Wanja och den här gången var de mer upptagna med en massa papper än att leka med oss andra. Jag hade fått en konstig medicin som visst skulle vara bra för mig när jag nu skulle ut på biltur, så trött som jag var, la jag mig gott tillrätta brevid min röda syrra och sov sött tills det var dags för avfärd.

Pusskalas och Kramkalas och alla människor var plötsligt både glada och ledsna. Konstigt tyckte jag. Husse satte sig bakom ratten och Matte med mig där bak i bilen. Allting kändes mycket förvirrande, var skulle jag nu och varför följde inte någon av de andra med? Mattes famn var trygg och go, så jag bestämde mig för att hålla mig där och resan gick utmärkt.

Att komma till mitt stadshem var helt OK. Särskillt att få följa med Matte och Husse på gården där det fanns fotbollsplansstora grönområden. Jag älskar att trippa efter dem eller lägga mig vid deras fötter när de dricker kaffe. Husse gav mig en tennisboll och ett ben och jag fick all uppmärksamhet själv hela kvällen. Klockan 22.00 tyckte jag att dagen var tillräckligt späckad, knallade iväg in i sovrummet och la mig i min korg för natten. Där i hade Matte lagt min filt så jag kunde lukta på hela min flock. Märkligt bara att fast jag kraffsade och skällde på den så ville varken mamma eller någon av mina syskon visa sig. Jag kunde bestämt inte förstå varför de fanns där på filten i lukten men inte kom fram.

Inte för att skryta men jag är till 99% rumsren, kommer på inkallning och visselpipan, sover tryggt hela nätterna och har utan problem dessutom sovit tryggt i min transportväska medans matte flygit mig över hela landet. Utan minsta knorr legat tryggt på min fäll hela bilresan hem från flyget och gladeligen bekantat mig med några nya Norrländska fyrfota vänner. I måndags kom jag till mitt "landethem" och fann mig lika snabbt till rätta fast vi båda saknar husse. Matte säger sig vara mycket imponerad och hon ser märkvärdigt nöjd ut.

Gissa om jag har gjort Matte stålt och nöjd?

Ett smeknamn har jag också fått, efter nogrann eftertanke valde min Matte att låta mig föra mitt spanska påbrå vidare och samtidigt förbli ett Irländskt helgon och kallar mig därför Carmen.